Har ni tänkt på det?

Man kämpar och kämpar. Jobbar så mycket man bara kan för det där målet man ser sig vara vid inom en viss tid. Vägen dit känns lång. Den känns egentligen inte bara lång, utan den är det. Det kan ta timmar, dagar, veckor, månader och ibland år, beroende på vad det är man har för ambitionsnivå. Men man är oftast lika plikttrogen och gör det man ska, plus lite till, bara för att man vill se slutresultatet av allt det man kämpat för. Sen när man är väl där så är det bara en kort tids lycka jämfört med processen dit. Det var kanske inte det man ville, eller det man hoppades på. Alla förhoppningar man sett som en tröst i de jobbigaste stunderna, var falska. Det skulle aldrig hända, men först nu när man är där inser man det. Det var bara ett mål man hade i en dröm. Denna dröm var inte bara något man aldrig egentligen hade kämpat för, utan den fanns inte ens. Kanske var vägen dit utvecklande, men jobbig. Sen när man står där, och ska vara lycklig och glad för att man äntligen tagit sig dit, så minns man knappt hur det skulle kännas med att känna sig sådär lycklig igen, eller vad det var man menade med sitt mål från första början. Vad var det egentligen man strävade mot? Var det för att kunna vara nöjd med tillvaron, eller för att man trodde att man då äntligen skulle vara nöjd?
Let's face it. Du blir förmodligen inte lycklig när du väl är framme vid din dröm, förrän du är nöjd med att jobba dig dit. Det är först då man kan uppskatta de positiva förändringarna och känna hur mycket man utvecklats, och för att inte glömma den starkaste anledningen till att du från början börjar kämpa dig dit, att få känna sig lyckligare än någonsin.


Kommentarer
Postat av: Emelie Björk

När man väl nått sin dröm och sina mål inser man inte det och sätter lika snabbt nya mål och drömmar.

2008-04-15 @ 16:08:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0