Maktlös

Då man pluggat alla de där timmarna man kunnat göra annat på. Man har verkligen kämpat för ett högt betyg och efter provet/inlämningen har skett så känns det riktigt bra. Tills den dagen man får reda på resultatet och det inte var alls det betyg man hoppats på.
 
Då man gjort allt för att det ska se ut som om man är världens gladaste människa, men ändå får man frågan "Är du sur?"

Då man försökt vara alla till lags genom att ha verkligen försökt visa vem man egentligen är, vara den där glada typen man annars skulle vara, samtidigt som man är riktigt blyg och inte mår så bra, det är en svår och krävande kombination. Man har då försökt vara extra trevlig och glad även fast man känt sig hur ledsen som helst egentligen, men man har tagit på sig den där masken så att ingen ska se detta. Och samtidigt tappat en bit av sig själv på vägen omedvetet. Den man önskar att man vore, vill att andra ska tro att man är, och vet vad andra vill att man ska göra, har blandats ihop med den man är och vad man vill själv, vilket har resulterat i att man inte riktigt vet hur man ska agera eller bete sig, eftersom man då måste fråga sig hur man skulle agerat ifall det nu inte var såhär. Man har glömt bort den personen man var tidigare eftersom man nu bara vill försöka vara till lags, så att man inte kan göra något som andra kallar fel.

Det är den där känslan av att man kämpat så otroligt för att det inte ska finnas något negativt att prata om men ingen ser något utav det, utan ändå då bara ser något annat dåligt istället, det är den som är så svår att hantera.

Det kan man ju samtidigt inte bli arg på någon annan för, eftersom det är nog svårt för dem att veta och förstå hur mycket man verkligen försöker inombords.

Man känner sig otroligt maktlös. För att även fast man vet att man inte ska ge upp, för det då blir otroligt mycket värre, men tanken att om de inte ser något av detta, vad är då meningen med att fortsätta försöka, kommer ändå upp.

Jag vet att det är svårt att bara förstå detta som jag skrivit nu, men jag hoppas ni hajjar vad jag ungefär menar åtminstone. Mer än det kan jag ju inte kräva :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0