What a lovely day.

Spotify spelar upp kärlekslåt efter kärlekslåt, allt som tidigare varit mörkt är så ljust och det är inte längre kallt ute, utan man kallar det för svalt. Internet tjorvar inte längre, utan det är dålig kommunikation. Maten är inte tjatig, den är fortfarande lika god.
Det är några tecken på att det varit en bra dag. Kroppen har varit flera steg lättare och andetagen har inte bestått av några djupa suckar.

Ni vet då man inte ätit på flera timmar, som har känts som dagar, och man kan inte vänta längre tills man hugger in på en stor middag. När man väl börjat äta så vill man bara ha mer och mer och man kippar nästan efter andan mellan tuggorna. Det är lite så jag känner inför livet just nu. Jag är en person som antingen är uppe i skyarna av lycka eller är på botten och har svårt att lyfta blicken. I detta tillfälle är det nu och här som gäller. Jag är lycklig och vill bara dra till mig mer och mer av skratt och fina ögonblick, kan inte lugna ner mig.

Nu är jag bara rädd att det ska ta slut, maten eller skratten. Men tills dess så fortsätter jag glupska i mig av livet!

(Typiskt mig för övrigt att jämföra med mat!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0