Jennifer

Jisses, vilken dag!

Dagen startade med att våran basgrupp skulle börja med att ha den muntliga redovisningen på morgonen. Innan vi började skolan så ringer Lisa, och berättar att hon ramlat med cykeln. Hon blödde från huvudet och var rätt så chockad, stackarn! (Så skönt att hon fick fara och kolla upp det!)
Så då var vi 5 kvar.

Vi skyndar oss då att ringa till Mimmi (läraren) för att berätta att vi gärna redovisar sist så vi hinner strukturera om vad vi ska säga, vilket gick bra.

Vid lunch ringde dem från Jeanettes dotters dagis, och berättade att lilltjejen hade blivit sjuk. (Hoppas hon mår bättre nu efter lite vila!)
Så då var vi 4 kvar.

När vi ska gå upp och göra våran presentation så vill inte power point-tjohejet fungera, så då står vi mest där och försöker improvisera ihop nog mycket prat för att det skulle bli runt 20 minuter.
Vi lyckades inte fördröja ut tiden så mycket, men annars gick det helt okej.

(Huvudsaken är iallafall att Lisa & Jeanettes dotter mår bra!)


Sen skulle jag sätta mig någerst och vänta på en buss, men innan jag hinner hitta en lämplig plats, så börjar en telefonabonnemangs-säljare (vad kallas det egentligen?) babbla på. Jag står där och lyssnar på vad hon pratar om, men inser att jag nog inte vill beställa något annat abonnemang och sånt där före jag själv kollat upp det och försöker därmed säga det till henne. 
Helt plötsligt börjar hon då skrika (!) att jag inte kommer hitta något bättre och att jag inte kommer kunna kolla upp det något mer. Då blev jag lite ställd men fortsätte att försöka förklara för henne att jag ska tänka på det och börjar sakta gå därifrån, vilket får henne att bara skrika ännu högre. Haha, hon var nästan lite läskig. Det är ju bara ännu mindre chans att man beställer någon mobiltelefon-tjänst om denna person är sjukt otrevlig lixom.

Sen försökte jag mig på att beställa bussbiljetter på bussterminalen men det var nära på omöjligt.
Expediten hade helt seriöst ingen aning vad jag snackade om, om nu ens jag hade det.
Hittade inte heller rätt nummer till en person som visste, så det gjorde det bara ännu klurigare.

Efter många samtal hit och dit så hamnar jag äntligen rätt i telefonluren och två timmar senare så sitter jag i en volvo till Rödånäs.
Var på en sorts intervju för att titta på ett kollektiv som hade ett ledigt rum, och för att träffa dem och för att de de skulle se vad jag var för sorts person så att säga.

Helt underbara människor och stämningen var hur mysig som helst.
Kollektivet var i ett vackert gammalt hus som var omringat av en liten å. Där fanns det också massor av djur och utsikten var otroligt vacker.
Verkligen ett drömboende.

Fick middag också, mums!

Men jag inser någonstans ändå att det nog inte går att ha Agassi där, eftersom även fast han kommer ut och rastas ifall någon är hemma då jag är på skolan, så betyder det inte att någon alltid är just hemma.
Men han hade nog trivts där riktigt bra om det bara gått att lösa på något vis.
Men det blir nog att fortsätta söka vidare.

Nåja, får väl se vad som händer i denna eviga bostadsfråga. :]

Sov sött hörrni!