Jennifer

Har ni någon gång mött en främling, som efter någon minut efter tystnad, helt plötsligt uttryckt en mening som vid eftertanke varit ganska klok?

Igår följde jag mamma till bussen, hon har varit och hälsat på under helgen. Vi stod och väntade i en busskur (det snöade) med en massa annat folk. Det kommer fram en man och ställer sig precis bredvid oss och hälsar tyst men snällt på Agassi.

Efter några minuter säger han något i stil med:
"- Går man förbi lugnt med sin hund, ett hus där det står en annan hund och de båda hundarna då är lika ointresserade av varandra och tysta, börjar man då plötsligt halta, så börjar också din hund skälla för att varna."

Det tog ett tag innan jag riktigt förstod vad han ville säga, och nu när jag tänker på det tycker jag det lät ganska fint.

Jag jobbade på en kyrkogård för några år sedan. En dag stod jag och krattade bort löv och grus från ramen runt en grav. Det kom fram en man och började vattna några rosor på en grav bredvid. I graven låg det en man som tidigare hade varit trädgårdsmästare, mannen som stod och vattnade förklarade hur den här trädgårdsmästaren hade varit när han levde.

Efter några minuters av berättande och jag börjar göra mig redo för att fortsätta krattandet på en annan sida av kyrkogården, säger han plötsligt:
"- Livet är som rosor. Det gäller att underhålla det väl. Man måste också ha i åtanke vad vädret kommer ha för slags påverkan."

-
Vissa stunder i livet känns bara så självklara, som om de ville ha något sagt, eller ge någon slags mening.

Nä, nu är det bäst att jag går/skuttar/lunkar hemåt, vi har haft en dag av sociologi, och nu är man minst sagt trött.
Bäst att ladda upp inför en ny imorgon.

OBS, kom ihåg!
Bara för att fortsätta mitt flummande så vill jag bara skriva någon rad här för att påminna mig själv om att jag tror att jag har förstått lite oförklarade saker nu. Dessa måste jag ta tag i snarast!

Förresten så verkar internet vara på g, men jag har haft fel förut.