George W Bush

Ha. Lite förvånandsvärt att jag kanske skriver om han nu här.
Ni som känner mig kanske vet att jag aldrig varit ett fan av denna man.
Och ni vet också att jag gillar att gå runt och släcka lampor som är på i onödan (som om det ens skulle hjälpa) och även drar ut kontakter för att spara energi för miljön.
Att denna man nu sagt att han vill istället satsa på att minska på miljöutsläpp och liknande till 2012 (!!!!), är då inget jag diggar precis.
Han har alltså skjutit upp på målet.
Jag tror inte miljön stannar i det tillstånd där den är nu och väntar, tror ni?

image114

Har ni tänkt på det?

Man kämpar och kämpar. Jobbar så mycket man bara kan för det där målet man ser sig vara vid inom en viss tid. Vägen dit känns lång. Den känns egentligen inte bara lång, utan den är det. Det kan ta timmar, dagar, veckor, månader och ibland år, beroende på vad det är man har för ambitionsnivå. Men man är oftast lika plikttrogen och gör det man ska, plus lite till, bara för att man vill se slutresultatet av allt det man kämpat för. Sen när man är väl där så är det bara en kort tids lycka jämfört med processen dit. Det var kanske inte det man ville, eller det man hoppades på. Alla förhoppningar man sett som en tröst i de jobbigaste stunderna, var falska. Det skulle aldrig hända, men först nu när man är där inser man det. Det var bara ett mål man hade i en dröm. Denna dröm var inte bara något man aldrig egentligen hade kämpat för, utan den fanns inte ens. Kanske var vägen dit utvecklande, men jobbig. Sen när man står där, och ska vara lycklig och glad för att man äntligen tagit sig dit, så minns man knappt hur det skulle kännas med att känna sig sådär lycklig igen, eller vad det var man menade med sitt mål från första början. Vad var det egentligen man strävade mot? Var det för att kunna vara nöjd med tillvaron, eller för att man trodde att man då äntligen skulle vara nöjd?
Let's face it. Du blir förmodligen inte lycklig när du väl är framme vid din dröm, förrän du är nöjd med att jobba dig dit. Det är först då man kan uppskatta de positiva förändringarna och känna hur mycket man utvecklats, och för att inte glömma den starkaste anledningen till att du från början börjar kämpa dig dit, att få känna sig lyckligare än någonsin.


angrepp

Denna film tycker jag är riktigt bra, Angrepp heter den. Kolla på den genom att trycka på den här länken, sen "spela filmen", när den texten kommer upp.
http://www.campaignforrealbeauty.se/

En liten pik

Jag fick höra att varje gång man klickade på youtube så bidrog man till energiförbrukning, vilket påverkar miljön väldigt negativt, främst genom att de behöver så stor server. Ja iallafall, så är jag väl lite dum genom att jag klistrat in väldigt många youtube-klipp.

Men! Om ni nu ska klicka in på detta ställe, så borde ni se detta reklamklipp;



(och jag ska verkligen försöka sluta att klistra in klipp, pga. den stackars miljön som får ta emot så mycket stryk.)

Lite chockad.

Jag är faktiskt lite chockad och besviken på "den värld vi lever i".
Stod i kön till Pentryt igår. Först inget speciellt med det. En liten bit bakom mig stod en gammal klasskompis.
Han har väl alltid tyckt att han varit för cool för att prata med mig, så jag kan ju knappast säga att vi var bästa vänner eller så. Men efter ett tag så tar en som står bredvid han, tag i hans huvud och slår han hårt mot fönstret upprepade gånger och ger han knytnävslag.
Sen skriker den förra klasskompisens vän:
"-Slå han mot fönstret så hårt att han åker igenom!".
Och det var alltså hans kompis som skriker detta?!?!
Medans detta pågår så gör inte någon runt omkring något, inget alls.
Jag försöker stoppa han, men det var väldigt lönlöst eftersom jag har noll muskler.
Efter någon minut så kommer polisen och frågar vad de håller på med och säger att den som slog, ska komma på sidan och prata lite, eller något sånt.
Sedan när jag kollade tillbaka på dem några sekunder senare, så står polisen och skrattar med han.
Kan ni inte hålla med om att det ändå är rätt sjukt att någon blir slagen, och ingen bryr sig?
Är det att de flesta blivit för toleranta när det kommer till bråk och fylla som är i samma sammanhang (?), när de går ut?

Appropå fylla.
Jag har de senaste helgerna försökt vara nykter, en del gånger har jag varit helnykter och någongång tagit någon/några öl.
Och jag måste nästan säga att jag tycker synd om de som ändå är nykterister som måste förklara sig så ofta. Folk frågar varför man inte dricker, och om man ber om en tjänst från en kompis när man behöver hjälp med något så får man bara detta om man dricker, och det tjatas hit och dit om man ska ta den där burken, flaskan eller shoten. Man känner sig riktigt som en tönt när man ska försöka försvara sig hela tiden, för att man kanske inte dricker den kvällen.
Är inte det lite fel? De som är nykterister, de är ju ändå riktigt duktiga som kan gå ut och ändå ha lika kul som andra, de behöver inget som gör så att det vågar göra ditt eller datt, eller vad de nu kan tänkas vara. Och att de inte bryr sig vad andra tycker, är väl rätt bra?
Jag kan knappast kvalificera mig som en "nykterist". Och jag bryr mig om vad folk tycker om mig, och det är lite jobbigt i längden, för att då känns det som man vill dricka för att de inte ska tycka att man är tråkig, trist, eller liknande.
Jag har inte druckit på grund av olika skäl, bland annat eftersom jag mår så fruktansvärt dåligt dagen efter, och då kan jag inte alltid tycka att det är värt det. Då spelar det inte heller nästan någon roll hur mycket jag dricker, eller hur lite. Migrän är aldrig najs, även fast man haft det sjukt roligt kvällen före, då alkohol var med i bilden.
Men jag har också mått dåligt de gånger jag gått ut pga olika orsaker, så då har det inte suttit så bra med alkohol, och detta är varför jag inte druckit de senaste gångerna. (mitt obefintliga max-ätande kan också intyga detta, eftersom jag annars älskar maxmat!)
Jag måste dock säga att jag är impad av de som är nykterister och inte bryr sig om vad omgivningen tycker, för tro mig, det känns lite surt när man lixom vill räknas "in i gänget" av dem som ska gå ut, sen så säger dem att man är tråkig eller liknande, bara för att man inte druckit, och man börjar då smått känna sig utanför mer och mer. Men jag lovar, man kan ha roligt på krogen utan alkohol.
Men jag måste också säga att jag tycker det är helt okej att folk frågar en varför man inte dricker, för det förstår jag. Men när det ska tjatas, så känns det lite fel, eftersom man ändå är nykter den kvällen av en orsak. Även fast jag mått lite halvdåligt när jag gått ut, så har jag gått ut på grund av att jag tycker det är roligt att träffa folk och dansa och detta tycker jag man kan göra i både nyktert och onyktert tillstånd.

RSS 2.0