Lite 2009
Här är lite bilder över vad som bland annat pysslats med under 2009.
Förresten så är det i absolut ingen ordning, som ni kanske märkt, haha.
"Julledighet"
Imorgon efter kriminologiseminariumet åker jag hemåt till Piteå för lite julledighet.
Får sällskap av Lisa på bussen, alltid trevligt, tiden går som snabbare, vilket är positivt när det ändå är några timmar på en oftast alldeles kylig buss.
Ska bli så härligt med lite ledighet men samtidigt känner man stressen inför salstentan, vi har tokigt myche att hinna läsa igenom, och för den delen, att hajja.
Men lite förnekelse först, och lite julkänsla på det förhoppningsvis.
Nu är det fullt med snö utanför fönstret och vi har lite tomtar framme (vilket inte är likt oss som oftast strejkar i att pynta under påsk och jul), så nu är det bara inslagna julklappar till nära och kära, samt annat gott som kan bidra till den där julstämningen som alla pratar om.
Har inte internet i den lägenhet mamma flyttat till nu, så får se hur ofta jag kommer in här på bloggen, men jag hoppas ni får det alldeles underbart iallafall, oavsett om ni redan är hemma och myser eller om ni ska resa ett x antal mil hemåt till familj eller andra nära och kära.
Får sällskap av Lisa på bussen, alltid trevligt, tiden går som snabbare, vilket är positivt när det ändå är några timmar på en oftast alldeles kylig buss.
Ska bli så härligt med lite ledighet men samtidigt känner man stressen inför salstentan, vi har tokigt myche att hinna läsa igenom, och för den delen, att hajja.
Men lite förnekelse först, och lite julkänsla på det förhoppningsvis.
Nu är det fullt med snö utanför fönstret och vi har lite tomtar framme (vilket inte är likt oss som oftast strejkar i att pynta under påsk och jul), så nu är det bara inslagna julklappar till nära och kära, samt annat gott som kan bidra till den där julstämningen som alla pratar om.
Har inte internet i den lägenhet mamma flyttat till nu, så får se hur ofta jag kommer in här på bloggen, men jag hoppas ni får det alldeles underbart iallafall, oavsett om ni redan är hemma och myser eller om ni ska resa ett x antal mil hemåt till familj eller andra nära och kära.
Helgen
Ihelgen har det varit en hel del shoppande, bland annat på IKEA.
Vi tänkte att det skulle vara ganska passande sådär inför flytten och då fick jag lite födelsedagspresenter i samma veva, var ju inte så dumt må jag säga. :]
Vi for tidigt på morgonen, runt sju ungefär.
Väl framme i Haparanda så hade inte IKEA öppnat än och det var tomt på parkeringen, så vi passade på att fara till gallerian "på gränsen" för att fördriva lite tid. Först hade vi tänkt hitta en parkeringsplats där, så mamma går och ska fråga en person som stod vid dessa platser då. I samma sekund som mamma frågar "-Vet du om man kan stå här med bilen?" så viftar människan med händerna och springer därifrån. Haha, det var så komiskt. Såg lite ut som att mamma hade skrämt iväg den stackars finländarn.
Vi gick ett varv på gallerian, hittade inget, så vi for tebax till IKEA lite före 10-tiden, då de egentligen skulle öppna.
När vi kom tebax så var det fullt med parkerade bilar, inom loppet på alltså typ en kvart hade det blivit kö, där går det snabbt kan man lugnt säga!
Efter några timmar av intensiv-shoppande så tog vi en paus och käkade de berömda IKEA-köttbullarna. Vi satt i oss i ett hörn, som sedan visade sig vara några steg ifrån rökrummet. Haha, alltså det där rökrummet är ju ett mysterium i sig. Medans man satt och åt så hann det bli galet lång kö in till rökrummet, och när folk väl kom in så tände de sin cigarett och stod oftast sedan och kollade in i väggen/taket/golvet. Det var så packat med folk, och vi skandinavier (nu drar jag alla över en kant bara, ursäkta!) brukar ju som inte vara sådär galet sociala, så när de kom in och trängdes med alla andra främlingar så stod de bara där och försökte att varken låta eller kolla på någon. Det såg då himlarns komiskt ut, speciellt när det var på ett sådant litet utrymme och vi vet ju hur svårt det där är när man sitter i en buss, att försöka att inte kolla på någon.
När vi skulle ta oss hem efter detta shoppingäventyr så började vi lasta bilen. Efter ett x antal saker, så började bilen bli mer och mer full (av saker).
Folk kom till och med förbi oss och skulle se på där vi stod och försöke lasta in alla våra varor i våran kära (eller icke kära) scoda. Några minuter senare kunde vi konstatera att det inte rymdes med alla saker, så vi fick gå tillbaka med två tavlor (och ni vet ju hur tunna de egentligen oftast är), haha.
Några personer ställde sig bredvid oss med deras bil, och helt plötsligt tar de fram kameran och fyra av dem ställer sig fint på rad vid deras släp. Men sekunder senare ser jag hur personen bakom kameran vinklar kameran och tar ett kort på våran fulllastade bil istället, haha.
Vägen hem blev en spännande resa, speciellt eftersom vi hade galet långa kartonger bredvid våra huvuden, och även över oss, så vi fick sitta minst sagt krokigt. Råkade förövrigt göra så att backspegeln flög iväg när jag skulle rymmas med en till kartong, haha, så den satt jag och höll istället, det var däremot inte lyckat. När vi skulle säga något till den andre så fick man kika fram bland kartongerna. Värmen funkade inte heller, så vi satt där bland kartongerna och frös, däremot så har rumpvärmaren aldrig varit så uppskattad i dessa tider som just då! Haha, finurligt var det iallafall!
Vi tänkte att det skulle vara ganska passande sådär inför flytten och då fick jag lite födelsedagspresenter i samma veva, var ju inte så dumt må jag säga. :]
Vi for tidigt på morgonen, runt sju ungefär.
Väl framme i Haparanda så hade inte IKEA öppnat än och det var tomt på parkeringen, så vi passade på att fara till gallerian "på gränsen" för att fördriva lite tid. Först hade vi tänkt hitta en parkeringsplats där, så mamma går och ska fråga en person som stod vid dessa platser då. I samma sekund som mamma frågar "-Vet du om man kan stå här med bilen?" så viftar människan med händerna och springer därifrån. Haha, det var så komiskt. Såg lite ut som att mamma hade skrämt iväg den stackars finländarn.
Vi gick ett varv på gallerian, hittade inget, så vi for tebax till IKEA lite före 10-tiden, då de egentligen skulle öppna.
När vi kom tebax så var det fullt med parkerade bilar, inom loppet på alltså typ en kvart hade det blivit kö, där går det snabbt kan man lugnt säga!
Efter några timmar av intensiv-shoppande så tog vi en paus och käkade de berömda IKEA-köttbullarna. Vi satt i oss i ett hörn, som sedan visade sig vara några steg ifrån rökrummet. Haha, alltså det där rökrummet är ju ett mysterium i sig. Medans man satt och åt så hann det bli galet lång kö in till rökrummet, och när folk väl kom in så tände de sin cigarett och stod oftast sedan och kollade in i väggen/taket/golvet. Det var så packat med folk, och vi skandinavier (nu drar jag alla över en kant bara, ursäkta!) brukar ju som inte vara sådär galet sociala, så när de kom in och trängdes med alla andra främlingar så stod de bara där och försökte att varken låta eller kolla på någon. Det såg då himlarns komiskt ut, speciellt när det var på ett sådant litet utrymme och vi vet ju hur svårt det där är när man sitter i en buss, att försöka att inte kolla på någon.
När vi skulle ta oss hem efter detta shoppingäventyr så började vi lasta bilen. Efter ett x antal saker, så började bilen bli mer och mer full (av saker).
Folk kom till och med förbi oss och skulle se på där vi stod och försöke lasta in alla våra varor i våran kära (eller icke kära) scoda. Några minuter senare kunde vi konstatera att det inte rymdes med alla saker, så vi fick gå tillbaka med två tavlor (och ni vet ju hur tunna de egentligen oftast är), haha.
Några personer ställde sig bredvid oss med deras bil, och helt plötsligt tar de fram kameran och fyra av dem ställer sig fint på rad vid deras släp. Men sekunder senare ser jag hur personen bakom kameran vinklar kameran och tar ett kort på våran fulllastade bil istället, haha.
Vägen hem blev en spännande resa, speciellt eftersom vi hade galet långa kartonger bredvid våra huvuden, och även över oss, så vi fick sitta minst sagt krokigt. Råkade förövrigt göra så att backspegeln flög iväg när jag skulle rymmas med en till kartong, haha, så den satt jag och höll istället, det var däremot inte lyckat. När vi skulle säga något till den andre så fick man kika fram bland kartongerna. Värmen funkade inte heller, så vi satt där bland kartongerna och frös, däremot så har rumpvärmaren aldrig varit så uppskattad i dessa tider som just då! Haha, finurligt var det iallafall!
-
Satt just och skrev ett relativt långt inlägg här, men det verkar nu ha försvunnit helt (galet tur att det inte var ett så ösigt inlägg för då hade jag blivit skogstokig), så vi kan väl låtsas som om jag skrev något finurligt så länge?
Snälla? :)
Snälla? :)
Idag
Idag är jag lite argsint. Några orsaker till detta kan vara:
- Trött. Fattar fortfarande inte hur jag kan vara det, jag sov ju ändå okej inatt.
- Damm. Hur kan det finnas damm oavsett hur ofta jag dammsuger?! Skyller på den urbilliga dammsugaren från OBS!
- Tvätta. Hur glad blir man egentligen av att tvätta?
- Ont i benet. Vad tusan har benet att säga till om för tillfället?
- Vädret. Galet trist väder idag, och igår och iförrgår osv.
- Plugga. Borde verkligen plugga om jag vill hinna klart det innan helgen. Skärpning.
- Fick order att inte träna och får inte belasta ena benmuskeln. Helljockarns! Jag som hade planerat att fara och simma med Lisa.
- Vid snart 20års ålder så verkar jag fortfarande inte ha lärt mig att jag är närmare 180cm lång, eftersom jag bara fortsätter gå in i köksskåp och you name it. Fattar inte hur klurigt det egentligen kan vara att komma ihåg sin längd efter man fått sotat för det ett x antal gånger redan, haha.
Förövrigt så har jag tänkt på några udda scenarion som jag skulle vilja dela med er;
Scenario 1 - 20sekunder senare.
När man gör något och inser att man kanske inte orkar vänta under tiden något blir klart, och försöker gottgöra det med att man väntar några sekunder längre än man tänkte göra, men ändå kan det vara minuter tidigare än ursprungliga tiden.
Exempelvis; Du står framför micron och väntar på att maten ska bli klart, men inser att det går lite väl segt för att du bara ska stå där och vänta, så du känner impulsen att ta ut maten och låtsas som om den blivit klar, men väntar några sekunder extra bara för att det ska vara lite närmare minutrarna senare då micron egentligen skulle ha plingat att det är klart.
Stod idag i tvättstugan och väntade på att ett örngott skulle ha torkat färdigt, men känner att jag inte orkar vänta längre på en ynka grej, så då öppnar jag dörren till torkskåpet men stänger snabbt igen och låter örngottet vara i några sekunder extra medans jag förflyttar min tvättpåse från bordet till golvet, vilket egentligen tar typ 2 sekunder om ens det. Haha, seriöst?! Varför?!
Scenario 2 - Att beräkna tid.
Det här är ett litet klurigt scenario, för vi vet ju oftast inte hur länge en viss sak tar att göra, vilket det då är meningen att vi ska försöka beräkna tiden.
Exempelvis; När jag vet att jag har vissa saker extra att göra på morgonen, typ att gå förbi tvättstugan för att boka tid, eller när jag måste gå med sopor, så försöker jag då beräkna att det kommer ta lite längre tid att gå till skolan.
Så då börjar jag gå typ 10minuter tidigare än vad jag brukar göra, bara för att ha tid ifall det skulle hända något som går galet på vägen dit. Men egentligen, hur ösigt är det i ett soprum? Det är som inte så mycket som skulle kunna uppehålla en där, om man tänker på ett helt vanligt, illaluktande soprum på en helt vanlig dag.
Scenario 3 - Läkarens order.
Hur kommer det sig att när man fått tydliga order från läkaren att inte anstränga vissa muskler, eller att inte stödja något ben eller kanske att man inte får hålla i gång så mycket, för ens kropps bästa, så försöker man ändå alltid töja ut den regeln lite?
Exempelvis; Du kommer just från läkaren och fått veta att du ska hålla dig i säng så gott som det bara går. Helt plötsligt så kommer du på dig själv med att tänka "Jaamen om jag lägger mig sen i sängen så gottgör jag som den tiden jag är uppe och springer nu, det borde ju vara helt okej och läkaren kan säkert inte säga så mycket om det." Ändå får vi order från läkare på grund av våran egen skull, inte för att läkaren vill vara lite cool och ge regler bara helt random. Haha, vi människor är allt lite finurliga.
En bild som absolut inte har något att göra med texten, men den var ju fin iallafall.
- Trött. Fattar fortfarande inte hur jag kan vara det, jag sov ju ändå okej inatt.
- Damm. Hur kan det finnas damm oavsett hur ofta jag dammsuger?! Skyller på den urbilliga dammsugaren från OBS!
- Tvätta. Hur glad blir man egentligen av att tvätta?
- Ont i benet. Vad tusan har benet att säga till om för tillfället?
- Vädret. Galet trist väder idag, och igår och iförrgår osv.
- Plugga. Borde verkligen plugga om jag vill hinna klart det innan helgen. Skärpning.
- Fick order att inte träna och får inte belasta ena benmuskeln. Helljockarns! Jag som hade planerat att fara och simma med Lisa.
- Vid snart 20års ålder så verkar jag fortfarande inte ha lärt mig att jag är närmare 180cm lång, eftersom jag bara fortsätter gå in i köksskåp och you name it. Fattar inte hur klurigt det egentligen kan vara att komma ihåg sin längd efter man fått sotat för det ett x antal gånger redan, haha.
Förövrigt så har jag tänkt på några udda scenarion som jag skulle vilja dela med er;
Scenario 1 - 20sekunder senare.
När man gör något och inser att man kanske inte orkar vänta under tiden något blir klart, och försöker gottgöra det med att man väntar några sekunder längre än man tänkte göra, men ändå kan det vara minuter tidigare än ursprungliga tiden.
Exempelvis; Du står framför micron och väntar på att maten ska bli klart, men inser att det går lite väl segt för att du bara ska stå där och vänta, så du känner impulsen att ta ut maten och låtsas som om den blivit klar, men väntar några sekunder extra bara för att det ska vara lite närmare minutrarna senare då micron egentligen skulle ha plingat att det är klart.
Stod idag i tvättstugan och väntade på att ett örngott skulle ha torkat färdigt, men känner att jag inte orkar vänta längre på en ynka grej, så då öppnar jag dörren till torkskåpet men stänger snabbt igen och låter örngottet vara i några sekunder extra medans jag förflyttar min tvättpåse från bordet till golvet, vilket egentligen tar typ 2 sekunder om ens det. Haha, seriöst?! Varför?!
Scenario 2 - Att beräkna tid.
Det här är ett litet klurigt scenario, för vi vet ju oftast inte hur länge en viss sak tar att göra, vilket det då är meningen att vi ska försöka beräkna tiden.
Exempelvis; När jag vet att jag har vissa saker extra att göra på morgonen, typ att gå förbi tvättstugan för att boka tid, eller när jag måste gå med sopor, så försöker jag då beräkna att det kommer ta lite längre tid att gå till skolan.
Så då börjar jag gå typ 10minuter tidigare än vad jag brukar göra, bara för att ha tid ifall det skulle hända något som går galet på vägen dit. Men egentligen, hur ösigt är det i ett soprum? Det är som inte så mycket som skulle kunna uppehålla en där, om man tänker på ett helt vanligt, illaluktande soprum på en helt vanlig dag.
Scenario 3 - Läkarens order.
Hur kommer det sig att när man fått tydliga order från läkaren att inte anstränga vissa muskler, eller att inte stödja något ben eller kanske att man inte får hålla i gång så mycket, för ens kropps bästa, så försöker man ändå alltid töja ut den regeln lite?
Exempelvis; Du kommer just från läkaren och fått veta att du ska hålla dig i säng så gott som det bara går. Helt plötsligt så kommer du på dig själv med att tänka "Jaamen om jag lägger mig sen i sängen så gottgör jag som den tiden jag är uppe och springer nu, det borde ju vara helt okej och läkaren kan säkert inte säga så mycket om det." Ändå får vi order från läkare på grund av våran egen skull, inte för att läkaren vill vara lite cool och ge regler bara helt random. Haha, vi människor är allt lite finurliga.
En bild som absolut inte har något att göra med texten, men den var ju fin iallafall.
Do
Dagen
Jisses, vad det har hunnits med mycket idag.
Först var det individuellt samtal på skolan som gällde. Tog ett tag innan jag hittade rätt, vet inte riktigt vad jag hade skrivit upp för place, galet fel blev det då. Men till slut så satt jag på rätt stol framför rätt lärare.
Sen for jag till läkaren, hände mycket på kort tid, men mer om det kanske någon annan gång.
Efteråt for vi till stan (inte jag och läkaren då, haha), behövde inhandla en del, klart man ändå glömmer något, men va tusan.
Lite mat på det, sen begav vi oss tillbaka till skolan igen.
Väl på skolan så fick vi veta tentaresultatet.
En halvtimme senare började jag gå hem, men kikade förbi tvättstugan på vägen för att boka en tid för tvättning, har insett att det nog är bäst om man tvättar lite då och då istället för allt på samma gång typ.
Väl hemma har det blivit lite städande, och nu väljer jag mellan att packa inför resan hemåt under "julledigheten" eller ve och fasa, plugga.
Hoppas ni har det fint!
Först var det individuellt samtal på skolan som gällde. Tog ett tag innan jag hittade rätt, vet inte riktigt vad jag hade skrivit upp för place, galet fel blev det då. Men till slut så satt jag på rätt stol framför rätt lärare.
Sen for jag till läkaren, hände mycket på kort tid, men mer om det kanske någon annan gång.
Efteråt for vi till stan (inte jag och läkaren då, haha), behövde inhandla en del, klart man ändå glömmer något, men va tusan.
Lite mat på det, sen begav vi oss tillbaka till skolan igen.
Väl på skolan så fick vi veta tentaresultatet.
En halvtimme senare började jag gå hem, men kikade förbi tvättstugan på vägen för att boka en tid för tvättning, har insett att det nog är bäst om man tvättar lite då och då istället för allt på samma gång typ.
Väl hemma har det blivit lite städande, och nu väljer jag mellan att packa inför resan hemåt under "julledigheten" eller ve och fasa, plugga.
Hoppas ni har det fint!
Människor i allmänhet
Jag vet inte om jag redan har berättat det här, glömmer ju så lätt, men ni vet när man står i köer?
Det kan vara vilken sorts kö som helst, bilkö, matkö, ICAkö och jaa, en kö helt enkelt.
Hur som helst, så brukar jag alltid undra vad alla ska hem till, vad alla har så bråttom för. Vad personen bredvid dem betyder för dessa människor, och hur de verkar leva, vad tycker de om att äta, och alla liknande frågor som man kan hinna tänka i en kö om en annan människa.
Eller då när man sitter och fikar på stan, vilka möten vissa människor har bredvid en, eller vad de som går förbi ska tänkas kunna hitta på härnäst. Eller vad vissa sitter och väntar på, eller tänker på för den delen.
Andra människor är alltid så fascinerande kan jag tycka, kanske kan det vara för att man vill ha nya perspektiv på saker och ting, eller bara veta hur andra lever. Kanske är det bara för att man är nyfiken, men ändå, något är det.
Ni fascinerar mig (oh, vilket häftigt ord det där var förövrigt, haha).
Kvällen
Det blev riktigt lyckat igår, sittningen var trevlig och innehöll god mat och det brändes bockar, både stora och små, så det stod härliga till (stackarna, de var dock förstås gjorda av plast och trä tror jag).
Efter detta så var vi kvar på NH och dansade och hade det bra.
När NH stängde begav vi oss till Ålidhem där det var vickning, och bjöds på varmkorv med bröd.
En trevlig kväll/natt helt enkelt!
Besök av brandbil igårkväll
Igårkväll kom det en brandbil och hälsade på, eller snarare såhär var det;
Jag låg i sängen och läste i en tidning. Ett alarm gick utanför min dörr, dock inte ett högt alarm, utan mer ett mini-alarm kan man kalla det.
När det är tyst i lägenheten så hör man ut riktigt bra.
Några minuter senare så knackade på grannens dörr, riktigt högljutt knackande.
Jag läste vidare.
Sedan plingade på hos mig, men jag öppnade inte, hade hårinpackning i håret och hittade inga vettiga kläder man skulle kunna öppna i, nog nära, så jag lät det vara.
Efter ett tag så hör jag ett stort fordon backa in på lillvägen utanför våran lägenhet, tvingar mig upp och ser att det är brandbilen och en massa män, samt en securitasbil (?) tror jag.
De går upp och ner för trapporna i trapphuset, och jag hör hur dem håller på bakom dörren. När det blir lite tyst, så vågar jag mig på att kolla ut (har inget kikhål). Verkar som om det hänt något klurigt i förrådsdörren bredvid min lägenhet, har dock inte fått reda på vad än. Jag är alldeles för nyfiken ibland.
Annars så har jag börjat tagga upp för finsittningen idag, ska bli roligt. Inte ofta man får klä upp sig till långklänning.
Hade dock ingen som jag ägde som var någorlunda vettig, hemma i Piteå, så då kom mamma på att hon hade sparat en långklänning sen hon var ung som mormor gjort, så då ska jag låna den. En svart kreation, väldigt lång, ganska enkel, men skön att ha på sig. Det gillas ju.
Före detta ska vi alla göra oss klara, sen kolla när julbocken bränns ner, trist väder bara. (De har varit duktiga och byggt en idag).
Hoppas ni får en fin dag hörreni!
Ointelligent envägskommunikation
Alltså det är lite underligt det här. Om kvällarna före jag ska somna så snurrar tankarna runt som vanligt, och jag kommer på en massa samtalsämnen man kan diskutera och ta upp här på bloggen likaså.
Men när jag väl ska skriva något här som kan tänkas vara någorlunda seriöst, så glömmer jag bort hela målet med inlägget så det försvinner lika snabbt, och då är jag helt seriös, jag säger inte bara så för att låta smart o få vänner. ;)
Så då blir det bara några helt orelevanta och ointelligenta inlägg då och då, jag får ju skämmes!
Men nästa gång jag kommer på något intelligent, vilket ioförsig inte är alltför ofta, så ska jag bannemig skriva upp det, och sedan plikttroget skriva in det här. När det nu än kan tänkas vara, hang in there! ;)
Och jag har seriöst ingen aning vad jag vill åstadkomma med detta, men nu var det sagt iallafall, haha.
Härligt att min blogg förövrigt innehåller mest inlägg om mat och att jag tänker. Tro mig, jag gör annat än att äta och tänka, även fast det kan vara lite klurigt att förstå, haha.
Eftersom jag är tjej så har jag begåvats "härlig"-ont-i-magen-period för tillfället, tack för den, så där har ni min ösiga kväll i ett nötskal
.
Men jag får passa på att ladda upp lite inför imorgon, då det kan bli en hel del att hinna med, lovely! :)
Men när jag väl ska skriva något här som kan tänkas vara någorlunda seriöst, så glömmer jag bort hela målet med inlägget så det försvinner lika snabbt, och då är jag helt seriös, jag säger inte bara så för att låta smart o få vänner. ;)
Så då blir det bara några helt orelevanta och ointelligenta inlägg då och då, jag får ju skämmes!
Men nästa gång jag kommer på något intelligent, vilket ioförsig inte är alltför ofta, så ska jag bannemig skriva upp det, och sedan plikttroget skriva in det här. När det nu än kan tänkas vara, hang in there! ;)
Och jag har seriöst ingen aning vad jag vill åstadkomma med detta, men nu var det sagt iallafall, haha.
Härligt att min blogg förövrigt innehåller mest inlägg om mat och att jag tänker. Tro mig, jag gör annat än att äta och tänka, även fast det kan vara lite klurigt att förstå, haha.
Eftersom jag är tjej så har jag begåvats "härlig"-ont-i-magen-period för tillfället, tack för den, så där har ni min ösiga kväll i ett nötskal
.
Men jag får passa på att ladda upp lite inför imorgon, då det kan bli en hel del att hinna med, lovely! :)
Funderation.
Jag har tänkt på det här med hur en liten händelse kan få en att ta ett steg bakåt, tex. i en vänskapsrelation.
Om man har fått en sorts negativ "respons" någon gång, kanske bara en gång, så kan det göra så att man per automatik kommer ihåg att man inte ska vara på det sättet, eller prata på det viset, med just den personen man upplevt något negativt gensvar från.
Det är kanske på det viset man får olika personligheter ifrån (lät möjligen lite fel), eller att man visar olika sidor av sig själv för olika personer, typ när någon förminskar en sak man just berättat, då förstår man sen att det kanske inte är en grej man ska prata med denna person om. Eller om en människa pratat ner om någon på grund av en viss sida de visat, så kanske man undviker att visa sig själv på något liknande sätt.
Om en vän bara inte lyssnar när man berättar något, så kanske man inte heller kommer att anförtro sig åt denna person med personliga tankar igen.
Det är ganska intressant det där, en del känner man att man verkligen kan anförtro sig åt, och vissa kan man berätta en del tankar till men samtidigt försöker hålla det mesta för sig själv.
Om man har fått en sorts negativ "respons" någon gång, kanske bara en gång, så kan det göra så att man per automatik kommer ihåg att man inte ska vara på det sättet, eller prata på det viset, med just den personen man upplevt något negativt gensvar från.
Det är kanske på det viset man får olika personligheter ifrån (lät möjligen lite fel), eller att man visar olika sidor av sig själv för olika personer, typ när någon förminskar en sak man just berättat, då förstår man sen att det kanske inte är en grej man ska prata med denna person om. Eller om en människa pratat ner om någon på grund av en viss sida de visat, så kanske man undviker att visa sig själv på något liknande sätt.
Om en vän bara inte lyssnar när man berättar något, så kanske man inte heller kommer att anförtro sig åt denna person med personliga tankar igen.
Det är ganska intressant det där, en del känner man att man verkligen kan anförtro sig åt, och vissa kan man berätta en del tankar till men samtidigt försöker hålla det mesta för sig själv.
Tisdag
Idag har vi haft en riktigt lång dag på skolan, det är sannerligen tur att vi har intressanta föreläsningar!
Trots detta, så har jag ändå varit så nära på att somna, jag har verkligen svårt för att sova på nätterna i lägenheten, vet inte riktigt varför heller.
Någon som har ett tips på hur man håller sig vaken när man verkligen vill? Har försökt med fruktsocker (en himlarns massa käkande av satsumas under dagarna), och skaka lös på benen under bordet för att få energi, men icket. Ögonlocken är lika trötta ändå, och några sekunder senare så känner jag hur jag hetsblinkar till för att försöka att inte somna, samtidigt som jag upptäcker att någon stirrar och undrar vad jag egentligen pysslar med. Det här scenariot händer så gott som varje dag, om inte flera gånger per dag.
Efter jag kommit hem från skolan hade jag gjort mig redo för att fara och panta (haha, fattig student här) några 2kr-petflaskor och handla, det behövs sannerligen (minikylen ekar tomt och magen kurrar hungrigt), tills jag insett att ena cykellåset låst fast. Great. För jag var ju verkligen tvungen att ha två lås på den där sablarns cykeln, tusan också. Så det får nog bli lite shoppande på ICA imorgon istället, och lite torra plättar utan sylt idag.
Nu ska det läsas lite (ha! Nu trodde ni att jag skulle läsa lite studentlitteratur va?) bloggar, och sedan fortsätta mitt satsumaskäkande och lite musik till det hela. Kanske blir det lite städning också. Möjligen drömma mig bort till "jullovet" likaså.
Hoppas ni får en fin kväll!
Trots detta, så har jag ändå varit så nära på att somna, jag har verkligen svårt för att sova på nätterna i lägenheten, vet inte riktigt varför heller.
Någon som har ett tips på hur man håller sig vaken när man verkligen vill? Har försökt med fruktsocker (en himlarns massa käkande av satsumas under dagarna), och skaka lös på benen under bordet för att få energi, men icket. Ögonlocken är lika trötta ändå, och några sekunder senare så känner jag hur jag hetsblinkar till för att försöka att inte somna, samtidigt som jag upptäcker att någon stirrar och undrar vad jag egentligen pysslar med. Det här scenariot händer så gott som varje dag, om inte flera gånger per dag.
Efter jag kommit hem från skolan hade jag gjort mig redo för att fara och panta (haha, fattig student här) några 2kr-petflaskor och handla, det behövs sannerligen (minikylen ekar tomt och magen kurrar hungrigt), tills jag insett att ena cykellåset låst fast. Great. För jag var ju verkligen tvungen att ha två lås på den där sablarns cykeln, tusan också. Så det får nog bli lite shoppande på ICA imorgon istället, och lite torra plättar utan sylt idag.
Nu ska det läsas lite (ha! Nu trodde ni att jag skulle läsa lite studentlitteratur va?) bloggar, och sedan fortsätta mitt satsumaskäkande och lite musik till det hela. Kanske blir det lite städning också. Möjligen drömma mig bort till "jullovet" likaså.
Hoppas ni får en fin kväll!
