Jennifer

Det känns nästan som ingenting speciellt, det här med nyår. Men det har ju ändå en viss betydelse på något sätt.
Jag tycker om mina planer till imorgon, ska bli trevligt att träffa en vän man inte träffat på ett ganska långt tag nu. :)
Men busstiderna är rätt så tjorviga, och jag ska passa tre olika bussar. Men om jag kan passa bussen till skolan varje skoldag så ska det här nog gå också.

Jag hoppas ni får ett gott nytt år. :)

Vi var ju som sagt på Ikea och skopunkten igår. Mamma kallade det som att "fara till zoo". Och jag kan ju hålla  med, sjukt mycket folk och de som går emot strömmen eller pilarna som är på golvet i IKEA får ta emot en himla massa arga blickar. Stackarna, de som bara kanske glömt en glödlampa eller två. ;) (Nog för att de som är på zoo inte får en himla massa blickar?)

Det konstiga är dock att jag inte känner något sug efter att shoppa, och det är underligt för att vara jag! Så det enda jag köpte var en liten (väldigt go) chipspåse. Men jag var nöjd ändå på något konstigt vis. Men ska inte klaga, jag sparar ju en himla massa pengar som jag kanske annars skulle lagt på impulsivköp. :)
Eller ja, det blev ju en tidning också. Tror jag är något av en tidningsjunkie, men man har väl sina brister, I guess. :)

Förresten så lyckades min mor att råka ta med sig en strumpa från skopunkten. Hon använder i princip aldrig strumpor eller sockar eller vad man nu kan kalla det, så då skulle hon prova lite skor och hips vips så blev den kvar. När vi kommer hem så upptäcker vi att hennes fot är extra brun, tydligen var det en strumpa.

Mamma har varit en typ av hippie, i hennes ungdomsdagar.
Tidigare var vi lite mer lika varandra då jag var brunett, om man nu jämför oss med ett kort där hon var ung. Dock är jag nog inte en hippie. :)


 

Jag (!) har försökt mig på pilates idag. Bara att pumpa upp den där träningsbollen var en träning i sig, jag lovar, mina armmuskler har inte känts sådär mycket på ett långt tag. Men när jag äntligen fått lite luft i den med hjälp av den tillhörande pumpen så vare bara att sätta igång dvd:n.
Har insett att jag har mycket mindre rum än jag trodde, ramlade under sängen, rakt in i databordet och i fåtöljerna. Men jag klarade mig igenom hela programmet, såklart inte lika hurtig som programledaren men ändå! Får väl hoppas att jag fortsätter med det här också ngn gång i veckan eller så, lär bli spännande att se om jag tar tag i det.

Imorgon blir det nog Haparanda och shoppa lite skor och nå grejs till lägenheten, eller då tills jag ska flytta. :)
Men jag diggar verkligen inte att köpa skor, det är inte "my cup of tea". Brukar oftast inte hitta några som passar mig, skulle gärna vilja ha några höga, men blir alldeles för lång då, är ju nog lång utan. Äh, nu ska vi tänka positivt!

Ha det. :)

Nu är det mesta av julen bjortgjord för i år.
Om man ska förklara hur det är när våran släkt träffas kan man nästan säga att vi är som en bunt italienare på en liten liten plats. Alla har så olika personligheter och en  del är så olika. Men  det kan förstås vara rätt roligt att se och märka av. Men man kan säga att de allra flesta av oss är rätt så envisa och vill ha rätt. Det kanske kan krocka men ibland kan det samtidigt bli ganska bra diskussioner. (notera, ibland.)
Men jag älskar släkten hur som helst, och jag gissar att det gör oss till dem vi är och kommer bli.
Min brorson Filip fyllde också 1år på julafton och han är helt, helt underbar.
(förutom när jag försökt få han att sova i nästan en timme och han hips vips får mig att somna före och jag vaknar av två fötter rakt i ansiktet.)

Julklapparna jag fått kanske får mig att ta tag i mitt liv. Åtminstone en pik till att jag ska träna, haha.
Men jag ska nog allt börja göra det, eller iallafall försöka börja nu efter nyår.

Jag såg ett tv-program igår om en tjej som valde att bli nunna. Hon kom från en familj där hon hade 8 syskon och ett kapell på gården. Jag skulle själv inte välja hennes väg och jag kan nog inte kalla mig kristen. Men en sak hon menade på var att "Vi får inte skapa band med varandra och få en såkallad "bästis", utan den personen vi måste lära känna är oss själva. Vi gör det genom att vi inte har någon flyktväg, som te.x. tv, dator, eller andra olika medier som kan få oss att på något sätt fly ifrån våran egen verklighet och slippa ta itu med det vi grubblar på. Utan den personen man kommer närmast är sig själv."
Kanske är det för radikalt och extremt för att vi ska ta efter genom att gå i kloster men det kanske är något vi kan tänka på. Att även fast vi på något sätt försöker glömma bort våra egna bekymmer genom att kanske sätta oss framför tv:n, eller läsa en bok, så kommer alltid det vi grubblat på tillbaka över oss hur som helst till slut. Är det inte bäst att möta våran "rädsla" direkt och försöka gå vidare?

såhär kan det gå till på en småföretagande lektion :)

http://www.youtube.com/watch?v=Wrwo7HMmYuM

(Jag skyller på stolarna!)

Det är då sista dagen jag praktiserar på H&M, lite skönt eftersom det innebär att vi har jullov efter denna dag :) Inte så pjåkigt alls!

Morgonen har då hitills gått rätt så okej, förutom att jag lyckades tappa mobilen i min yoghurt så den fick ett lite musli inspirerat utseende.

Jag tror tametusan att jag är kär i kärleken, finns inte  så mycket sötare än par som går och håller hand!
(tametusan använde jag eftersom jag lovat Kamilla att sluta svära.)

De som varit med mig vet att jag helt plötsligt kan få för mig att säga något helt skumt  bara för att det kanske är tyst eller att den förbaskat jobbiga pinsamma tystnaden kommit. Så när det är riktigt knäpptyst så kan man höra:
"Näämen" eller typ "oj", eller då något annat ord eller mening helt från ingenstans.

..Men idag så fick jag tunghäfta. Det var när jag träffade en person som jag verkligen ville försöka gömma mig ifrån ett tag här framöver, tills han glömmer bort vad jag fick för mig att säga i helgen.
Galenskap. Jag skulle lixom försöka komma på något bra att säga så först så flög det ut bara skumma ord som det brukar göra för mig, men sen när han säger något och jag ska svara så låter det bara:
"- blkiasr." (Ungefär) Han frågar såklart "va?" och jag svarar en helt obegriplig mening som jag ångrar direkt jag känner att munnen rör sig för att säga den.
Och det värsta är att det inte bara hände en gång, utan flera. (!) Jag träffade han hela 3 gånger innan jag äntligen kommit hem och stängt dörren bakom mig. Så alltså tre tidpunkter då jag ska komma på något trevligt att säga händer detta. Och jag lyckades klämma in att "jag klarar mig inte utan max-mat." Vad fasen ska han tro nu? Att jag käkar äpplen och på max varje dag? Skulle alltså berätta att jag försökte vara nyttig nu för tiden, och då får jag för mig att prata om max-mat. Det är väl tametusan inte nyttigt Jennifer!

Jag tror att jag verkligen inte är en person som är gjord för att kunna göra flera saker samtidigt. Det är verkligen inte min grej. När någon ska försöka förklara något medans jag gör något så sitter jag och nickar och kör mina "okej", men en minut senare då jag ska använda den informationen jag fått så kommer jag inte ihåg ett skvatt av vad personen nyss suttit och babblat om. Så då måste jag fråga om, och de tror då automatiskt att jag inte velat lyssna. Men det är bara det att jag har så himlarns dåligt minne + att lyssna och göra samtidigt går inte för mig.
Helt omöjligt.

Det var den kommentaren jag fick idag på mitt betygprat på praktiken. Om jag bara hade lyssnat bättre och inte varit så "virrig" så hade jag fått högsta betyg. Jag = virrig, Neeever! Men jag gissar att det inte var något jätte överraskande. Efter nyår ska jag ha tappat mitt virriga har jag bestämt. Tänk va skönt att slippa få någon kommentar på svenskan eller engelskan om att jag tjorvar in mig själv i det jag säger och att jag virrar för mycket.
En virrfri person ska jag nog bli, åtminstone vill jag det.

Känner mig nöjd över resultaten (okej, nåja åtminstone ganska nöjd) och såklart fick jag höra än en gång att jag tjorvar in mig i mig själv när jag ska berätta något. Men den här gången spelar det ingen roll och det känns riktigt najs!

Haha, hela blogg.se blev helt plötsligt norskt för mig. Skumt, nåja tur att det inte är alltför svårt att förstå.
Så nu skriver jag ett "nytt innlegg" (norska).

Idag har jag varit i Luleå och gått runt med Kamilla, sen tog vi en fika på Roasters. Till och med grabben i kassan tyckte att vi var virriga, helt förståeligt faktiskt. :)

Klockan är 00.22 och jag funderar fortfarande på att gå en prommis. Mörkt ute + hög, bra musik = Superb kombo!