Dokumentärer
Skulle vilja ha discovery (även kallat very disco av min systerdotter Carolin när vi var mindre, som för övrigt fyller år idag, grattis!) och de andra kanalerna.
Tror jag har käkat lika mycket sallad under de här 2 dagarna, som jag gjort under mitt hela liv. Jisses, va nyttig man kan vara ibland. Allt är nog möjligt då! ;)
mina icke så smarta repliker
Jag: "Hejhej.. " med världens lenaste smajl.
Hon: "hej, vad gjorde du?"
Jag: "näämen jag skulle bara kika ifall konferensen var slut.. och så."
Typiskt. + att mitt ordförråd är inte alltid det bästa.
Som igår;
Anonym: Är du singel?
Jag: Jo precis, jag är singel. Men jag bor i centrum.. o jaa, de går ju bussar o sådär, vilket är bra.
Anonym: Jaha?
HAHA, fattade inte ens vars det kom ifrån.
Aldrig problemfritt
Jag snurrade lite med morgonrocken på väg till duschen och hips vips innan jag vet ordet av har jag en fet kaktus fastborrad i foten.
Smärta!
Något coolt
En del har ett självförtroende som lixom bara lyser styrka, även fast dessa kan ha en del dåliga dagar, som vi andra.
Men som en i min närhet, hon är helt otrolig. Hon är stark, har bra självförtroende och kan verkligen säga ifrån ifall hon märker att någon behandlar henne på ett dåligt sätt. Hon är helt klart fantastisk!
Vintern
Då hade jag då åtminstone ett par skidor.
Grattis!
Idag ska vi förbi Larssons, och gratta min systerdotter Carro som fyller 18 nu på söndag! Eftersom hon ska bort på söndag så blir de att vi firar hennes födelsedag idag. Grattis sötis!
Carro, jag & Mamma back in the days
Kylan
Osså blir det värre av att vi varken har en skoter eller något annat att pyssla med ute på vintern.
Nä usch fy, tur att vi är på väg till sommaren och alla färger!
Regn är inte heller dock en höjdare (förutom om man ligger under en filt framför en bra film)..
Som i somras, då jag, Jonas och Jenny for till Pajala Marknad. På vägen dit så hade vi inte så tur, så det tog ett tag innan vi äntligen var framme. Och när vi väl var framme så hade det regnat ett tag och Pajala verkade vara tömd på folk.
Tanya Stephens - Its a pity
your face on a pillow lying right next to mine
Fast
Jag har inte så himlarns bra tur, som ni kanske märkt.
På morgonen när jag oskyldigt står och stress sminkar mig framför spegeln så blir det alldeles mörkt helt plötsligt. Så då står jag där i mörkret och försöker se något, lamporna lyckas alltid gå sönder när jag står i samma rum.
(jag är lite mörkrädd, så de gjorde de lite värre eftersom lägenheten är ganska mörk i övrigt)
Jag slutar 17.00 på måndagar, och idag så fick vi sluta lite tidigare. (typ 10min) Eftersom jag inte är så van med att åka ifrån luleå så sent så går jag bara ut och ställer mig i busskuren. (tappar alltid bort mina busstidtabeller)
Men då upptäcker jag då att det är 20 minuter kvar så jag bestämmer mig för att gå in i en annan skola och värma mig. När jag ska gå ut och bussen ska komma om 1 minut så är det hips vips mörkare i skolan än det var när jag gick in. Jag rycker i dörren men den vägrar öppna sig, den var låst. Halvt panikslagen så springer jag runt och försöker ta mig ut någonannanstans. Hittar ingen väg ut så då provar jag att rycka igen. Sen så ser jag någon stå baki dörren och hör att denna person lyssnar på väldigt hög musik, så då ställer jag mig och vinkar och hoppar framför fönstret så att han skulle se mig. (Kan lova att jag såg då inte klok ut) men ni tror han gör det? Nej.
Så då springer jag ett maraton igen då jag äntligen hittar en dörr som leder mig ut någon annanstans i skolan.
Springer sedan där runt i matsalen som i en labyrint, tills jag får uppenbarelsen av en otroligt fiffig dörr som leder mig ut. Längesen jag blivit så glad över att se en dörrjäkel. Måste dock erkänna att jag hade lite tur ändå, eftersom bussen var 2 minuter försenad!
Hundliknande varelse
Vi hade flyttat in i ett jättestort hus, helt opersonligt och lite småsmutsigt hus men det var ändå vårat och de var ja ju såklart superglad över. Med i huset hade vi också fått en hundliknande varelse. Så fort som man gick förbi detta "djur" så hoppa den på en och börja bitas och klösas (som min förra katt Lurvas gjorde). Jag sprang såklart fram och tillbaka det snabbaste jag bara kunde för att undvika det här. Men det var som inte de som var underligt med denna varelse, utan det var de att på kroppen såg de ut som en hund men munnen var som en stor trut. (?) Så medans han hoppade på en och skulle bitas så sög han in våra händer i munnen (ungefär som en dammsugare) och vägrade släppa. Så där stod man alltså med handen in i munnen på någon hundliknande sak. Sen när jag vaknade hade jag riktigt ont i ena fingret. Jisses.
DVD
"-Hur spolar man tillbaka filmen då?"
frågar mammsen medans hon trycker på play/pause knappen några gånger.
Mamma är inte så hajj på teknik och jag är nog inte så himlarns hurtig på att lära henne dvd:n heller.
Lite spännande
Då blev det att jag diskade för hand istället.
När jag står ensammen och diskar så brukar jag prata för mig själv, jag är rätt pratglad annars också, men har man ingen att prata med så får man göra det med sig själv. Eller i det här fallet, disken. Så då stod jag där och körde "Jennifer diskprogram" med muggarna, tallrikarna & gänget. Nåja, nästan. Annars kan det ju uppkomma pinsam tystnad. ;)
Sen när jag sätter mig på bussen på väg hem så visar det sig att chauffören är en pratglad typ hon med, fast hon satt och skrattade och pratade med sig själv, även fast vi var några på bussen. Och jag kollade om hon kanske pratade i ett headset, inget sådant heller, och komradion var icke på.
I sätet bredvid mig satt en unge och fräste. Seriöst, hon satt och fräste och gjorde ett katt-liknande ljud. Tänkte att det är nog bäst att jag inte fräser tillbaka. Trevligt sällskap med en unge som fräser och stirrar på en. Då sitter jag nog hellre tyst och kollar ut.
Bara kanske.
Såhär blev den då.
Kass bild, och detaljerna är snyggare i verkligheten, men va tusan :)
Tjohej tjoho
Det är konstigt hur det kan bli. Och jag ska nog inte börja med att lägga upp mina underliga tankar så det blir ett konstigt stycke inlägg. Och tyvärr har jag ingen bild som kan förklara det heller, även fast de sägs att en bild kan säga mer än 1000ord.
Att mitt liv är upp och ner ryms nog inte på en bild. Eller ja, förutom om jag ligger upp och ner på en bild, men mer än det säger det väl inte?
Att folket man förväntade sig en viss del saker utav, har bara vänt på korten helt plötsligt och visat sig vara något helt annat. På både gott och ont.
Jag tror inte jag känner mig själv, jag vet inte riktigt vad jag vill. Eller då kanske jag gör det ändå men att jag bara vill för mycket så det gör en förvirrad. Babbel Babbel Babbel. Nu skriver jag nog allt det här bara för att jag vill skriva av mig, för ingen av er har ju någon nytta av det åtminstone och jag kan ju gissa att det inte är särskilt intressant.
Att skolan börjar om imorgon, är och var ingen hemlighet, men jag tror jag tycker att det känns ganska skönt ändå. Som fasta rutiner. Man vet vad man ska göra och vad folk förväntar sig utav en och när det ska vara klart. Den nya praktiken gör mig lite nervös, det är så ovisst vad folk tkr och tänker där och förväntar sig, jämfört med på skolan.
Egentligen borde jag inte bry mig, men jag har jävligt svårt att bara ignorera det. Allt hade nog gått så mycket lättare om jag helt enkelt inte brydde mig, men om jag skulle jämföra med hur mycket jag brydde mig tidigare så tror jag att det blivit mindre sånt.
Mitt nya liv? Pyttsan, jag kommer inte få något nytt liv. Man får helt enkelt göra det man kan för att förändra det nuvarande. Och jag vet då inte vars jag ens ska börja.
För att prata om något helt annat så är balklänningen inköpt. Känns lite förväntansfullt och kul, men ack så länge kvar. (förmodligen inte, men det är åtminstone som det känns.)
Säkert har jag lyckats klämma in 1000ord här ändå. Så då gissar jag väl att det inte behövs någon bild heller.
Torsdag
Nu har jag min tatuering gjord, äntligen :) Blev riktigt nöjd!
Det gjorde faktiskt inte ont, kändes inte speciellt mycket ibland, men samtidigt så stack det till rätt mycket då o då, men ändå inte så farligt som jag trodde. De var mer en irriterande känsla, inte något som smärtade. Tog ungefär två timmar men tiden gick så snabbt.
Torsdagar är inte mina favvo-dagar men det blir väl som man gör de till?
I helgen blire partajj, ska bli kul. Men det verkar inte som om vi bestämt om vi ska ut i Luleå eller Piteå än, så får väl se. :)
