Jennifer

Som jag har längtat, och tjatat. Och jag har tjatat och längtat.

Tro det eller ej;
Imorgon efter ett långt fakturaprov så ska jag och Thomas samåka ner till Stockholm till söndag.
I huvudstaden skiljs vi dock åt, och jag hamnar förhoppningsvis i Huddinge.
Väl där så ska jag sova över hos en kennel, och på söndagen komma hem med en egen liten vän.

Nämligen Agassi;

Vaknade först av att mobilen plingade lös, "jaha" tänkte jag och hoppade upp och tryckte av alarmet.
GIck till toan och tvättade ansiktet och de vanliga morgonrutinerna, för att sedan se att mamma fortfarande sov.
Hon skulle egentligen gå upp en halvtimme före mig, så jag väcker henne genom att putta lite på henne. (Snarare mycket)
Hon vaknar efter en stund, och jag berättar att hon försovit sig.
Sedan säger hon "Klockan är ju tolv..?"
Jag svarar "Neej, den är morgon nu, vad virrar du om?!"

Jag går sedan till vardagsrummet och kollar på klockan vid tv:n.
00:16 stod det på den lilla displayen.
När jag sedan kollade på mobilen, så hade inget alarm gått utan jag hade istället ett missat samtal.

Typiskt.

Jag tycker det här med hur man går ihop med andra människor kan vara rätt intressant.

Ibland så vet man direkt man träffar en annan person, att man vill spendera mer tid med hon/han.
Eller kanske så känns det tvärtom, det "klickar" bara inte.

Det kan även ta ett tag innan man förstår att vänskapsrelationen (eller vilken annan relation som helst) inte riktigt kommer att fungera, och man går till slut skilda vägar.
Medans andra kan uppstå efter en lång tid.

En del gånger har det till och med varit så att man varit vänner i flera år, ändå är inte relationen så stark att den håller i flera år till.

I vissa perioder kanske man umgås mest med vissa personer, medans man under en annan period umgås med andra.

Många relationer förändras dock med tiden.

Grattis på födelsedagen, hoppas du får en fin dag!

Jag har då blivit utmanad av Erika :-) (http://erikaspeaking.blogg.se)
Så here it goes;

Regler
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa
* Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem
* Lämna en kommentar i deras blogg om att de har blivit utmanade. __________________________________________________________

1. När jag var liten så skulle jag springa och hämta ett mjukisdjur i form av en sköldpadda som låg i en liten säng på dagiset, och hips vips så snubblar jag och ramlar mot sängkanten, (jag är alltid så himlarns klumpig) och nu har jag som bevis ett relativt stort ärr vid ögat.

2. När jag väl börjat med något så har jag riktigt svårt att göra något annat, som t.ex. om jag lärt mig att göra en viss maträtt, då blir det ofta den maten så gott som hela veckan, eller då tills jag blivit riktigt less. Ett annat exempel är när jag kanske lärt mig att spela ett visst spel, då måste jag varva det (om jag tror jag har någon chans) före jag börjar med något annat spel.

3. Jag har ungefär noll tålamod. Det är därför det här med körkortet gick riktigt segt i början, jag blev småtokig när jag inte kunde det direkt och ville då bara strunta i det, men som tur är, så har jag inte gjort det än.

4. Jag har ibland tvångstankar, t.ex. att jag kan helt plötsligt tycka synd om ett bestick om jag tagit i det, och sedan tar ett annat, så då måste jag i slutändan ta det jag tar i först, samma gäller andra saker. Jag kan också få för mig att säga "punkt" tyst för mig själv efter vissa meningar, varför vet jag då inte.

5. Jag bryr mig för mycket om vad folk tycker och tänker. Detta kan bli riktigt jobbigt ibland.

6. Jag är feminist. Jag tror t.ex. på att om man utför samma jobb, så ska man ha samma lön, vare sig man är kvinna eller man. En del tror att man är manshatare för att man är feminist, men det är verkligen långtifrån många feminister som är det.
Jag tror på jämställdhet och jag hatar absolut inte grabbar, snarare tvärtom! :]

7. Jag kan knappt sitta still när någon sorts musik spelas, mina fötter börjar röra sig direkt, vare sig jag tänker på det eller inte.

Nästan som Erika skrev på sin blogg, så bloggar inte många av mina vänner o bekanta, så då vet jag då bara om
Cecilias blogg, som jag läser förutom Erika och Emmas, och eftersom de redan är utmanade så äre ju svårt att utmana dem igen. ;-)

Så Cecilia, kom igen!
(Skriv gärna din bloggadress i kommentarer, hittar inte åt den)

Har just haft en sjukt underlig telefonintervju, med en ännu underligare grabb.
Jag försökte göra mitt bästa att härda ut, bara för att jag är i rätt stort behov av ett jobb och en bostad,
men till slut så var jag tvungen att komma på något bra för att få lägga på.

Ha, jag hade tänkt börja detta inlägg med "hej hallå!" men insåg att det var bäst att sudda ut det.

Igår åkte jag då flyg hem från Stockholm.
Att hitta rätt och hela den biten, gick fina fisken.
Men sen när vi väl satt oss på planet så ropade dem först ut att de skulle "av-isa" vingarna,
och att eftersom det var första gången i år så var de lite rostiga på det och att dem inte riktigt kom ihåg hur det skulle gå till.
"Jasså?" tänkte jag, lät väl inte så himlarns säkert.
Eftersom jag satt bredvid vingarna så kunde jag se på när de pysslade med åbäket. (Är det förrestens ens ett ord?)
En man stod på vingarna och visade med sina axlar att han inte riktigt visste vad han skulle göra, till den mannen som satt i lastbilen som skjutsat upp den första mannen dit upp.
Då har vi alltså två män som ska rädda oss från att vingarna ska frysa fast,
men de har inte en susning om vad de håller på med.

Efter dem lämnat vingarna så vänder jag mig åt sidan och ser två äldre män som sitter bredvid mig.
Någon minut senare börjar dem prata om dokumentärer de sett om fel på flygplan som har slutat i kraschlandningar och liknande. Folk som dör i flygplan helt enkelt, eller flyger (!) ut ur flygplanen och dör.
Jag som redan är flygrädd sen Kroatien-resan, blev ju inte mindre rädd efter att ha lyssnat på denna konversation.
Attans, attans, attans.
Till slut säger den ena jägaren till den andra (de snackade om att de hade varit ut och jagat också) att han hade "en förjävlarns ångest inför flygningen."

Tur att det inte bara var jag då.

Men till slut är vi framme, efter en rätt lång försening. Men eftersom jag inte hade något att missa, så gjorde det inte speciellt mycket, vi levde ju iallafall, och det var jag nog glad för.

Sen blev det taxi från Kallax till Piteå. Klev in i taxin och sa högt "Hejhej!" men fick inget svar utan de kolla lite snabbt på mig där jag kämpade med en stor och fet handväska, sen gick de tillbaka att kolla ut, småpinsamt, speciellt eftersom den var rätt full av folk.
(Men som tur är så har jag blivit van att det känns som om att jag pratar med mig själv, sen jag märkt att busschaufförer inte säger hej i Stockholm.)
Sätter mig bredvid en riktigt tystlåten man, som knappt ger ifrån sig ett enda ljud, medans taxichauffören och en australiensk passagerare pratar på om undervattenströmmar och deras barns hockeylag.

Efter en halvtimme med den underliga tystnaden i baksätet så var jag äntligen framme.
Väl i piteå, så är det första jag gör är möts av en stor och hårig varulv, som sjöng jullåtar.
Snacka om att det verkade vara en varm kostym.