Bara en liten hälsning

Vi sitter här och lyssnar och dansar till lite barnsånger, snacka om nostalgi!


Utsikten


Här är det tomt och tyst utan Jonas, Ullis & Filip. Är hustomten idag skulle man nästan kunna säga.

Vilken härlig utsikt det var när jag vaknade!




Gah?

Gah. Ibland är det ett väldigt användbart ord, just för att det säger så mycket och samtidigt så lite på samma gång.


Om det hade varit i riktiga livet så hade jag nog bara använt mig utav en djup suck. Det är det enda som är nog passande för en dag som denna.


Hade just skrivit ett långt inlägg med en massa dyster text men bestämde mig för att radera det mesta. Jag är ju trots allt inte dyster, hela tiden. ;)



Nä, -positiva tankar hitåt, genast!-.
(Det är tur att man har familj och vänner som får en att tänka på annat!)


Igelkottar

Igelkottar är bland det sötaste jag vet, vet inte varför men jag blir alltid så glad när jag ser en.


Mera optimism.

Jag var superpeppad när jag vaknade på att ha en härlig ledig fredag, med en massa trevligt att hitta på. Ledig är jag fortfarande men efter en kort stunds av prat med en otrevlig filur var all energi som bortblåst. Tänk att något sånt litet kan göra så mycket.

Nä, fy. Mer optimism till folket säger jag bara! :)

Barnvakt

Igårkväll var jag barnvakt åt rara Filip. Det gick finemang, vi bakade lite gott och mumsade i oss det fort också, och hade lite lördagsmys framför tv:n.

Senare under natten då Filip hade somnat för flera timmar sedan, så tänkte jag att jag gör en någorlunda tidig kväll för att jag skulle upp idag och plugga som aldrig förr. Jag lägger mig i sängen och är nära på att slumra till. Runt 23 så ringer det helt plötsligt i telefonen, ett nummer som jag inte sett förut. Jag svarar och det enda jag hör är andetag.
Personen som ringde säger ingenting och jag lägger på till slut.

Kanske ska säga att jag hatar verkligen när folk tjuvringer, samma med när någon tjuvplingar på dörren, jag tycker det är så galet obehagligt. Kanske ska berätta också att jag inte tyckte om att leka kurregömma när jag var mindre, då jag blev så galet rädd av att bara gömma mig, haha.

Nåja, jag ringde Thomas och pratade lite med honom och han kollade upp numret, dock fanns det varken med på eniro eller hitta.se, så något klokare blev jag inte. När jag sedan ringde upp så visade det sig att det var avstängt, så det kan säket ha varit någon filur som skaffat ett kort för att tjuvringa. Det var dock ingen höjdare för jag låg och stirrade på en öppen dörr tills Jonas & Ullis kommit hem, men då somnade jag snabbt.

Tänkte byta nummer också, har varit en del underliga typer som ringt sen jag hade en annons om att jag vill hyra ett studentboende före jag flyttade till Umeå.

Nä, nu ska jag passa på att slösurfa en liten stund tills jag måste börja med allvaret (anatomi och en massa teoretiska bruksanvisningar för vissa behandlingar).

Hjärtat säger något och erfarenheten säger något annat.

Ibland förundras jag över hur extremt naivt positiv jag kan vara vissa gånger, trots att jag har alla odds emot mig.

Att jag aldrig lär mig!

Kärt återseende





RSS 2.0