Jennifer

Det var en rätt spännande dag i torsdags, nog för att man visste väl ändå ungefär vad som skulle hända, men det här är ju ingen dag som upprepar sig, som studentsångerna gör under kvällen.

Först var det ett litet sentimentalt "hej då" i klassrummet uppe på sjuan. Måste säga att dessa trappor upp kommer jag då inte sakna. Även fast jag inte tror att man kommer sakna hela klassen, eftersom vi inte hade någon särskild samhörighet, så fick man ändå en liten underlig känsla, man kommer mest troligt inte att se minst 90% av klassen på väldigt länge, eller kanske aldrig igen. Främst pga. att 13 kommer från Luleå, 1 från Övertorneå, 1 från Niemesel och jag från Piteå. Efter vi hade "sprungit ut" och stått och sjungt för hur många som helst, så åkte vi limousine runt i stan. Dock fick jag och 6st till från våran klass, oturen att få en skruttig en, men vad gör väl det för en gång? Den var ju lång iaf och fick plats för oss.

När vi börjat känna oss nog hesa för åkandet så åkte vi alla hem till sig. Blev lite smörgåstårta, och vanlig tårta för den delen för oss. Detta blev också min middag.

Fick jätte fina presenter, jag tackar så mycket!

Vid 18 var det bara att bege sig till Luleå igen, blev att vi for till Sunderbyn och festade där hos en tjej i våran klass, kanske tål att säga att den här tjejen aldrig haft något "övers" till oss, men för den här dagen kändes det som en någorlunda idé. Det blev ändå som jag hade trott, efter hennes fest så var allt tillbaka som vanligt, nästan allt, och hon var lika otrevlig som hon alltid varit mot oss, även på hennes fest.

För övrigt så tror jag att jag håller på bli gammal, jag var inte alls så peppad för fest som jag trodde att jag skulle vara på denna studentkväll.

Vi fick skjuts av limousiner (eller ja, dom hade ju chaufförer såklart) in till Luleå stad vid 23, där vi fortsatte festen på Grace.

Sjukt mycket folk, och tydligen hade 650stycken köpt förköp.

Det var fullproppat, och nog kan man säga att man träffade någon man kände, var bara svårare att hitta åt varandra igen.

Vid två kändes det som om man hade fått nog av denna natt.

Kvällen innehöll dock både drama och glädje, vilket många partykvällar kan göra.

Igår måste jag erkänna att det kändes lite vemodigt.

Riktigt tomt, som "vad tusan gör man nu då?", med ett extrastort frågetecken..

Kan ju förstås också bero på att jag inte åt något under hela dagen, så bestämde mig för att kolla upp det genom att äta en stor portion av yofu och müsli. (eller rättare sagt, flera.. ;) Var nog ändå studenten som gav mig dessa underliga känslor.

.

Grattis till studenten ni andra!


Evelina, Maria Å, Hanna, Anncha och Kent

Anncha, Kent, Marko, Vettetusan, Jenny, Maria, Jonas och David

Maria

Kamilla

Jag, Maria, Jenny och Kamilla, Gänget!


Kamilla


Sandra


Robin och Jenny

Hanna, Anncha, Emma (inte hon från våran klass) och Lina.

Maria är på hugget!

Första gången jag varit utomlands (dvs längre än Estland) med en vän utan målsman var då denna resa.

Man kan kalla det för klassresa. Eftersom det var tänkt att resan skulle vara en sådan. Eftersom vi inte har den här så kallade "drömklassen", så blev det mycket tjaffs på vägen och där stod jag och Jenny på flygplatsen. Vi kände aldrig att vi ville backa ur heller, eftersom varför skulle vi?

Även fast jag inte hade ett giltigt pass, klassen hoppa ur och det var lite skrämmande att fara bara vi, så kan vi då säga att vi nu är en erfarenhet rikare.

När vi äntligen satt på rätt buss till Makarska Rivieran efter all tjorv, så kunde vi nästan inte tro att det var sant. Även fast det var natt och mörkt ute så såg vi alla sluttningar under oss. Vi åkte på en smal landsväg mitt uppe i bergen. Vägarna är små och det finns knappt några vägräcken. Om man är höjdrädd som jag så är det ett äventyr att åka buss och taxi, eller vilket transportsfordon som helst där uppe. Samtidigt som man försökte lugna sig med att det skulle vara en populärt turistmål så att det kunde ju inte ha varit så många olyckor ändå, så kunde man nästan inte undvika att kolla på utsikten som inkluderade stup, ungefär överallt, och såklart vackra öar och det otroliga rena havet.

Väl framme på "Villa Marina" så fick vi våra nycklar till lägenheten.

Den var superfräsch och hade en härlig balkong.

Det var runt 45grader varje dag och på kvällarna var det runt 30grader, så vi kan inte riktigt klaga på värmen, inte heller på vädret i övrigt, eftersom solen var på hugget under hela veckan.

Detta har jag lärt mig / varit med om, under veckan i Kroatien:

• Svenskar är för det mesta väldigt lugna när vi diskuterar något, jämfört med Kroatier.Här var det höga toner och hastiga rörelser som gällde. Farligt att stå för nära alltså.
  
• I Kroatien är de allra flesta rätt mån om sitt utseende, finns hur många skönhetsalonger som helst i varje gata och de har stor koll på skönhet och mode. De får mycket inspiration av grannlandet Italien. När man skuttade omkring där bland alla snygga invånare kände man typ lite mindervärdskomplex.
• Om min vardagliga frukost hade en mobil hade den känt sig eftertraktad och poppis, bara för att jag kände ett otroligt sug efter soyghurt och müsli.Dock skulle jag kunna leva på juice, körsbär, persikor och bröd utan smör några veckor till.
• Goda gärningar lönar sig.
  Jag frågade en ung tjej med barnvagn, om hon ville ha hjälp att gå ner för trappan med barnet, men hon tackade nej. Någon timme senare, när jag och Jenny sitter på en restaurang, så kommer kyparen och säger att en dam vill bjuda mig på en drink. Nog för att jag tackade nej, men snacka om att goda gärningar kan allt löna sig. Man blir som bara glad av andra glada, helt enkelt.
  
• Vi blev utslängda 9.00 sista dagen, medans de äldre paren fick bo kvar gratis en dag. (På hotell ska man checka ut vid 11-12 tiden egentligen.)
  
• Jag har blivit mer osäker på vad jag vill göra efter studenten, och detta gör mig tokig.
  
• Underkläder,  taxi, alkohol och skönhetsprodukter är billigt i Kroatien. Verkar finnas en röd tråd mellan dessa saker?
  
• Fläkten i toan i lägenheten var riktigt kuslig. Varje, och då menar jag verkligen varje, gång  jag skulle ta en dusch eller bara gå in i toan så slogs den på. ALDRIG när Jenny gick in. Den kanske tyckte att jag inte luktade sådär riktigt mysigt. Tusan också.
  
• Jag och Jenny tror det spökade i lägenheten, eller då att någon varit in under natten. Dock finns ju den möjligheten att vi kanske går i sömnen, men vi håller oss till den där tanken om spöken och främlingar. Dock verkar det som om vad det nu än var, höll sig till köket. Kanske hade sig en förälskelse över disk?
  
• Man ska ha mycket pengar i fickpengar när man far utomlands. Vi fick leva på att äta spaghetti i lägenheten någongång då och då som middag. Spaghetti utan något, inte ens ketchup, är inte alltid en hit.
  
• Flygresan hem från Kroatien till Sverige var hemsk. Den inkluderade en himlarns massa turbulens och saker som flög runt, (alltså i flygplanet) plus åskväder och blixtar. Huvva & Fy. Jag hann till och med säga högt att "jag lovar att vara tacksam över allt hädanefter, bara vi kommer ur detta levandes." Visste inte ens vem jag pratade med, men det kändes som en underligt bra idé just då.
  
• Kroatien har Europas renaste hav, och det är faktiskt något man kan förstå.
  
• Vi bodde bredvid stora kyrkklockor, så detta är inte att rekommendera om man nu vill ha en djup och lång sömn. Eller att kunna prata i vanlig röst i lägenheten, utan här krävdes det att man kunde skrika något för att den andre personen skulle höra någonting när dessa klockor gick i gång.
  
• Split, den näst största staden i Kroatien luktar inte gott. Typ äggmök, vad det nu än är.
  
• Palsternacka rimmar på Kackerlacka.

Tagna av mästerfotografen.. (Om ni inte klurade ut det direkt, så är det jag, kanske bara inte syns att det är ett mästerjobb. ;-)