Stress
Satt för ett tag sedan och läste ett kapitel i en bok som vi har.
Först kanske jag ska förklara hur mycket vi har att läsa, vilket kan sammanfattas egentligen av bara två ord, det vill säga, galet mycket, (ca. hela 13 böcker mer eller mindre, utan krydd) så att läsa något extra gör man inte i första taget.
Så då tänkte jag eftersom jag haft lite dålig motivation under ett tag, varför vet jag inte riktigt, går runt och är lite zombietrött under dagarna vilket förstör det hela litegrann, men nåja, iallafall så bestämde jag mig för att ta tag i lite läsande.
När jag äntligen läst klart lite, och är riktigt nöjd över att jag åtminstone börjat ta tag i det, så inser jag att jag läst fel.
Så förbaskande typiskt. Tur att det bara var ett endaste fjuttigt men ack långt, kapitel.
Däremot synd att det inte var ett av de kapitlena vi skulle läsa istället.
Nåja.
Nu funderar jag lite på middag, efter jag tagit tag i städningen också.
-
Så mycket att göra, men så lite tid, visst var det så?
Lite utav helgen
Helgen har minst sagt varit fartfylld, har inte ens hunnit hälften av vad jag tänkt, men samtidigt dubbelt så mycket av
vad jag inte tänkt.
Har bland annat varit hundvakt i Hortlax och hjälpt mamma att flytta.
Det är så härligt att vara hundvakt där, de har bland de mysigare hus jag varit i, sådär modernt och i tipptopp, så man trivs där lätt. Plus att Bettan (Betty, deras hund) är himlarns söt, och Agassi och hon är stormförtjusta i varandra (verkar det åtminstone som).
Åt god mat och tog det lugnt för kvällen.
Runt 01.26 när vi lagt oss så hördes en stor smäll (det var kolsvart ute och huset är rätt så stort), och hundarna blir som tokiga. Vaknar såklart, för det var rätt högljutt och några sekunder senare så bankar/knackar det på en av dörrarna. Bestämde oss för att inte öppna, men till slut blev det lite småläskigt så jag tänkte att om man skulle få någon sömn senare under natten, så var det bäst att kolla vad det hade kunnat vara.
Smög upp och kikade, och det syntes tydligt att det hade varit någon/några bakom dörren, på grund av de fotavtryck som fanns. Måste dock säga att det var lite obehagligt, och när vi frågade husägarna vem det kunde ha varit, eller om de väntade gäster, så blev de lika förvånande som vi blev.
Sen söndagskvällen och natten spenderades med att hjälpa mamma att flytta.
Tydligen hade vi mer saker än vad man kan tro.
Hon har flyttat till sjunde våningen, och har en galen utsikt, jag är rätt så höjdrädd, så har inte riktigt vågat mig på att stå på hennes balkong mer än fem minuter än, men vi får väl se.
Iallafall så var det en hel del tunga möbler att flytta, jisses, vilken pärs!
Hissen var lagomt liten, så den rymde ingen av de tunga sofforna, men till slut gick det på något vis att få upp dessa åbäken upp för alla trappor, med ett par starka armar. (jag var dock inte en av dem såklart som lyckades med detta)
Efter några vändor med möbler och saker, så ställde jag mig inproppad med en massa saker, bland annat flera stolar, i hissen och sa för mig själv att "det här går ju ganska bra" och var nöjd över hur smidigt det någorlunda ändå hade gått.
Några sekunder (!) senare så ska jag ta upp nyckeln ur jeansfickan, och hips vips så känner jag hur den flyger ur min hand och rakt imellan hiss-springorna (?) och ramlar ner längst ner i hisschaktet.
Hur stora är oddsen egentligen? Gah, man ska tydligen inte vara alltför tacksam. ;)
Ska kanske tillägga att alla våra sovsaker (säng, soffor, täcken osv.) var i den nya lägenheten, som jag just tappat nyckeln till. Great. (Vi hade bara en nyckel) Där står vi alltså med en massa stora och tunga möbler vi fraktat från gamla lägenheten och kommer inte in någerst med dem. Lite möbler var vi tvugna att lämna utanför dörren och bland annat matbordet och en stor bokhylla var vi tvungen att frakta tillbaka i spöregnet.
Vi försöker sedan en halvtimme efteråt få upp den där förbaskade nyckeln med en magnet och ett långt snöre som vi vevar ner imellan springan, tills vi inser att det inte är lönt, eftersom den inte ens skulle fastna, på grund av att den inte var magnetisk och inte hade någon nyckelring som var det heller.
"Som tur var" så går hissen sönder några minuter senare, eller det gick egentligen bara en säkring, så den gick inte att använda.
Vi ringer då till väktaren och han kommer efter ungefär 30 minuter.
Efter han fixat säkringen på ett kick så passar han på att fånga upp nyckeln, så då var vi nöjda och glada.
Detta var en liten del av helgen och här är lite bildbevis;
Det har också smidits lite planer, mer om det senare någon gång! :)
Förresten så är jag inte särskilt glad på min cykel idag, den har inte så många år på nacken, (varför säger man ens så?) men ändå strejkar den oftare än vad den fungerar.
Självklart
Haha, jag tror seriöst aldrig att jag haft såhär ont i kroppen på senaste, (och då vet jag vad hälften av er tänker, och nej ingen svininfluensa här inte! Eller? Näädå, ska inte skrämma iväg er nu. Jag är inte så bra på de här med paranteser förresten, de lyckas alltid bli så galet långa, och väldigt ovettiga, ja ni ser ju, ingen givande parantes här, hade varit bättre om det var någon slags insamling till tredje världen, typ "den med mest onödiga parantes ger fyra kronor till ett barns skollunch." Vet inte vad jag ville åstadkomma med det där, så nu stoppar jag här.) jag vet inte ens vad jag har lyckats med, säkert bara snurrat runt som en ekorre i sömnen. (Snurrar dem verkligen runt? Om ni har något bra jämförande exempel här istället för en ekorre, så ge gärna ett bidrag!)
Är så trött så jag ser knappt en meter framför mig, och idag har vi föreläsning i fyra timmar. Perfekt.
Och vad tusan sa jag igår om träningen? Fyyy, jag visste att jag skulle ångra det lite, men äh, det var iaf något nyttigt sagt, till skillnad på all chips och choklad det blivit på sistone.
Jisses, vad mörkt det är ute! (Nä, ska inte prata om vädret nu, lovar!)
När ni läst detta klart (om ni ens orkat läsa) så har det slösat några sekunder av erat liv som ni inte får tillbaka, attans!
Återkommer när jag har något nytt att slösa era sekunder på. Nä, nu ska vi inte vara sådana. Eller?
-Tappat fokus så stoppar här-.
Hyper
Tror att all energi jag samlat på mig på sistone går banana, skriver som en tok till Lisa, och är så sugen på att träna, typ precis just NU.
Har bestämt mig för att nu blir det mycket utav innebandyträning och simträning och mindre utav chips & choklad här framöver, så det så! Härligt när man är två som kan peppa varandra också, för gissar att jag lär behöva det, typ redan imorgon, haha.
Synd bara att klockan är så mycket, för jag har ingen aning om hur jag ska kunna lägga mig för att stiga upp tidigt imorgon, när mina tankar är all over the place för tillfället.
Kanske var det på grund av allt fruktsocker (har tappat räkningen på hur många satsumas jag käkat) eller chokladen, hyper är jag iallafall.
Det här med vänner och bekanta.
Vilka skulle ni se på som bekanta och vilka skulle ni kalla för era vänner?
Jag har en del bekanta i min umgängeskrets, och en del är man närmare än andra, likaså med mina vänner.
Men det är några få jag skulle kalla för nära vänner, och då är det även några som man vet att vänskapsrelationen inte kommer förändras beroende på avstånd, livssituationer, förändringar eller tid.
Vi hade en föreläsning för ett tag sedan, som fick mig att tänka på hur viktiga dessa människor är för en.
Föreställ dig en dag då du känner att allting bara gått fel, du mår riktigt dåligt och känner dig lite nere. Sedan skulle du vilja prata ut om denna kassa dag med någon, vem ringer du?
Om du sedan föreställer dig en dag där det hänt någon slags olycka, missöde eller en annan sorts händelse som påverkat dig djupt, vem ringer du då, är det samma person/personer som ovan? Vem vill du anförtro dig åt?
Om någon frågat mig detta för ett tag sedan, kanske flera år sedan eller till och med ett år sedan, så hade nog svaret varit glasklart, men nu på sistone har bilden skakats om lite, eller åtminstone påverkats på ett sätt som inte riktigt går att förklara. Det är kanske för att det är på sistone som mycket förändrats, och man märker så lätt vilka som genuint försöker.
Det är lite lustigt det där med bekanta likaså, hur det kommer sig att man inte kommer vissa på djupet och inte heller släpper in vissa i sitt eget liv, utan bara förblir bekanta med.
Om google var en riktig doktor..
Men saken är ju den att jag inte kommit dit riktigt än, så nu sitter jag istället och fnissar för mig själv;
Och detta är till er som ska möblera om eller flytta; (värsta är ju att man känner igen sig.)
?
Det här är väl ändå inte svenska, eller?
En bild
Trött
Jag är så tokigt trött så det inte ens är roligt.. Eller ja, lite roligt är det väl ändå. Har hunnit tugga i mig urgod mjölkfri chocklad, synd bara att det är så dyrt. 50:- för en inte så stor chockladkaka. (Eller då är det bra så jag inte smaskar på det jämt.)
Gårkvällen var riktigt trevlig, först var det drinkfest, jag höll mig till våran alkoholfria smoothie, rätt begärlig faktiskt. Eller ja, sådär kanske. Lisa vann förresten drinktävlingen, väldigt space:igt omslag på drinken må jag säga!
Sen for vi ut till Origo, var inte mycket folk där men det gjorde inte särskilt mycket.
Blev lite dansande och lite prat bland annat, härligt! Efter ett tag så blev vi inte många kvar, och vi bestämde oss för en sista dans för kvällen, som sedan resulterade till att tre av oss fortsätte dansa till de stängde. Efter detta for vi på efterpartajj och spelade kort, blev lungt men trevligt ändå. Sedan var det bara att traska hem i duggregnet med klackarna, och runt 7 låg jag i den varma sängen.
Tack hörrni allihopa för en trevlig kväll!
Jag drick it nå ändå blir jag en av dem som har huvudvärk dagen efter, inte nådigt.
Hoppas bara att jag blir frisk till imorgon då vi har långdag på skolan och sen innebandyträning som jag vill va med på.
Grattis pappsen på farsdag!
Måste berätta.
Jag stod bredvid två nissar och väntade på bussen vid busshållplatsen.
Det var härlig kramsnö på backen, vad fint tänkte jag..
.. tills en bil kör förbi i hög hastighet och skvättar ner halva mig, och både mina byxor och skor blev smått dyngsura.
Tittar åt sidan om de andra märkt något, och en ger mig en sympatiblick.
Kollar ner på byxorna, och börjar skratta. Man kan ju som inte göra så mycket annat, haha.
Det var komiskt må jag säga.
Sen har jag haft en trevlig dag på stan med Jeanette!
Nu ska jag äta lite och dra på mig fodralklänningen, det vaknas drinkfest.
Jag & Jeanette ska bidra med en tvåliters alkoholfri smoothie, haha, impulsivt recept, så det är premiär kan man säga på den här udda blandningen. Spännande! ;]
Hoppas ni får en fin kväll!
Jo förresten, jag måste bara säga att en del människor är ju så fina.
Lisa ringde idag och frågade hur jag mådde med tanke på att jag hade ont i huvudet igår, så himlarns rart!
Att vila eller inte
Så då sitter jag och kollar igenom gamla kort istället, och måste bara visa er lite.
Här fyller jag 19år och vi har våran årliga tårta och allt det där, osså här syns Cissi, Charlotte, Jessica och jag. Detta är alltså en födelsedag, och snacka om att vi ser både uttråkade och sura ut! (koncentrerade kanske?)
Haha, jag är galet lättroad just nu.
Haha, den där tårtan var inte vacker någonstans alltså.
Tall enough
Det här med familjen.
Tänkte på familjen.
Hur vi fem stycken är inpackade under begreppet "familj".
Vi är lika men så otroligt olika.
Om man ser på syskonskaran, vi är tre stycken, olika åldrar, olika livssituationer och olika människor, men samtidigt nästan samma bakgrund.
Har många gånger önskat ibland att vi varit närmare varandra, men vet att det är bland annat åldern som gjort det lite klurigt.
Men den är fin, familjen, hur långt eller nära vi än är varandra.
Mamma, som är den första jag ringer när jag behöver prata, har funnits där när jag haft både mina bästa och sämsta dagar, och lätt kan muntra upp en.
Pappa, jag funderar ofta på vad han funderar på, har fått mitt filosoferande från han kan jag tro. Han ställer alltid upp, det är så beundrandsvärt. Han är nästintill allvetande också.
Jessica, min syster. Om jag ens var hälften så sprudlande och duktig som henne. Hon klarar allt hon tar sig för.
Jonas, min bror. Han kan och vet det allra mesta, kan sitta hur länge som helst och lyssna på när han berättar något. Han har varit med om så mycket, och jobbat och rest runt hela jordklotet.
De är ju så mycket mer än så och det går inte att få ner i ord.
Inte undra på att man får komplex när man jämför sig med dessa fina.
Ane Brun
You with the sad eyes
Don't be discouraged
Oh i realize
It's hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small
But i see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why i love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow
Show me a smile then,
Don't be unhappy, can't remember
When i last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You call me up
Because you know i'll be there
And i'll see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why i love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow
Minnen
Helgen
Hinner som inte sätta tankar på ord just nu, men jag hoppas ni haft en mysig helg likaså.
