Jennifer

Kom just hem och bestämde mig för att laga lite mat.
Det känns nästan lite läskigt att laga något på de här plattorna.
Brandalarmet är fasligt nära spisen och det finns ingen fläkt, och om man satt på värme på en platta så blir hela diskbänken varm.

Har fortfarande kvar astman sen bussresan igår så idag blev det bara lite spaghetti och tomater.
Det må vara hur lätt som helst, men gott är det då också!

Hela resan till Umeå igår var ja, vad ska man säga, spännande?

Hade tre tunga väskor med mig, bara att kånka dessa några meter var ju ja, rätt tungt.

Det började med att man satt sig på bussen (no shit, sherlock?) och efter typ några kilometer så börjar det lixom göra ont i halsen. Då försöker man hosta lite diskret, men då helt plötsligt så sitter hälften av allt folk och hostar.
Har ingen aning vad det var, men då fick jag min gamla hederliga astma iallafall.

Väl framme, stiger ut ur bussen och hämtar mitt bagage. Typ fem steg senare så går ena väskan (den största som innehöll mat) sönder och hamnar på backen med en duns. Det där var nog inte så bra, tänkte jag och försökte få upp den på armen igen. Busschauffören kommer springandes och vill hjälpa (riktigt snällt) men det gick inte att göra så mycket eftersom bandet på väskan gått sönder. Så då fick jag bära alla tre väskor på armarna istället för att ha en runt axeln. Såg inte ett dugg klokt ut kanske ska tilläggas.

Jag gick vidare och skulle hitta Vasaplan. Frågade första bästa folket för jag ville vara säker på att jag gick åt rätt håll och inte virrade bort mig totalt, men de kunde inte svenska, och vägbeskrivningen deras var ju inte riktigt stensäker.

Till slut hittade jag till busskuren på Vasaplan, och någon minut efter kommer bussen. Jamen jag går på som de andra, och då funkar inte mitt betalkort. Great, tänkte jag. Chauffören tipsade om att gå till kiosken bredvid och köpa biljett. Jag sprang för glatta livet och när jag ska ta mig genom dörren så fastnade jag, haha! Då har man stora väskor kan jag lova. När jag äntligen lyckats pressat mig igenom och köpt biljett så sprang jag tebax och gick på bussen. Den hade som tur var inte hunnit fara.

Sen när vi väl kom fram på rullstensgatan så var det ju självklart lite vägbygge så att bussen fick köra lite längre ifrån hållplatsen än det var tänkt. För varje meter kändes det som en halv kilometer.
Men tur att man behövde lite kondis då. ;]


Sen när jag kom fram så satt jag mig och skulle fixa internet, då funkade det ju självklart inte heller.
Efter mycket tjorv och klickande här och var så gick jag över till grannen, och vi bestämde att vi skulle dela på hans trådlösa internet. Perfekt eftersom jag inte bor här så länge!

(Nu vet jag också varför det inte funkade, typiskt!)

Kvällen/Natten avslutades med popcorn, prat och ihopmontering av en förvarings sitt-pall hos grannen. (Har ingen aning vad det egentligen heter däremot.)

Till slut bestämde vi oss att bryta så vi inte skulle vända dygnet, så då gick jag hem och kröp under täcket.
Måste ha somnat riktigt snabbt.

Vaknade nyss av solen mitt i ansiktet och att jag var törstig som ingen annan. Så nu ska jag gå och se vad min minikyl kan förvara.

Hoppas ni får en fin dag!


Förresten, igår trodde någon att jag var 27år. Haha, what?!

Agge hittade ett mysigt ställe mellan sätet och växelspaken.







Agge långnos. :)



(notera nosavtrycken på fönstret)



(Hyr lägenheten bara i andrahand till januari så orkar inte sätta upp något på väggen (förutom en tavla) eller ta ner något av det som redan var uppsatt för den delen, som typ affischerna där)

Igår jobbade jag min sista dag på Furunäset Hotell, känns lite underligt faktiskt.

Och nu har jag absolut ingen orsak till att inte köra järnet med att packa, vilket egentligen är både bra och surt.

Jag bestämde mig för att ladda upp med värsta frukosten, lixom bara för att det kan vara bra med lite fiber och vitaminer här och var.
Och vi har en äggkokare här hemma som tjuter nästan exakt som en brandvarnare när ägget kokat klart.
Detta skrämde Agge tidigare en hel del, han blev som smått tokig. Men nu bryr han sig inte alls, kanske kollar upp lite med ena ögat där han ligger under min säng, men inte mer än så.

Man kan ju som då bli lite nervös, för tänk om brandvarnaren skulle börja gå banana eller något, och han bara ligger kvar där under.

Nä, nog om det.

Nu ska jag gå och göra något åt min alldeles för lömska huvudvärk, den vill inte riktigt släppa taget.