Jennifer

Jag har kommit på att jag har väldigt svårt för att vara otrevlig. Om jag hamnat i tjaffs med någon och jag då träffar denna person sen så försöker man kanske se lite halvt kall ut och ignorera personen. Jag försöker det jag med, men det slutar med att jag antingen snubblar eller kanske halkar så jag glider odiskret förbi den jag tjaffsat med,  eller att jag går in i något och slår mig mitt framför näsan på personen jag försöker spela obrydd för. Det brukar  ungefär vara min tur, och det ser ju inte så himla "coolt" ut precis. Så då blir det alltid jag som ser ut som tönten av oss till slut hur som helst. Eller om detta nu inte händer, så får jag snabbt skuldkänslor och dåligt samvete så jag försöker gottgöra "ignorerar-saken" med ett leende eller att säga något, typ det första som dyker upp för att försöka vara trevlig. (Meningarna brukar dock inte bli så kloka precis.)  Nä, att vara otrevlig och dissig har jag väldigt svårt för.


Idag kom tidpunkten jag väntat på i ett år. Var faktiskt inte så himla jobbigt som jag trodde det skulle bli. Skönt det åtminstone! :)