Dagens



" Kärlekens nöje varar ett ögonblick. Kärlekens sorg varar hela livet "

Jean-Pierre Claris de Florian



Snart

Jag är så extremt nervös just nu, kan knappt sitta still.
Det är så att jag ska hämta min brorson från dagis och sedan hade jag tänkt att han och jag skulle ta bussen in till Upplands Väsby centrum, och ta något litet att äta där.

Bussen och barnvagnsståhejjet är helt okej, men det att jag ska hämta han och försöka locka han från dagis med en leksakshund som piper, (piper hundar?!) det gör mig himlarns nervös. Vill inte ställa till med en värsta scenen där borta heller.

Men först ska jag ju hitta dit också, blir ju nog spännande bara det.

Börjar nog med att ta på mig några vettiga kläder, åtminstone vettigare än mjukiskläder i plysch och kattofflor.
(Det är kallt som attans här!)

Äh, de får bli en barnvänlig klänning.


Anonymt nummer

Jag blir tokig av "hemligt nummer" hit och "anonymt" dit.

Jag hatar att inte veta vem som ringer, speciellt när man får dessa samtal så skumma tider så man inte kan svara.

Attans!

Dagens citat



" Kärleken är en universell huvudvärk, en blind fläck i synen som skymmer allt förnuft. "


Robert Graves



Stockholmsfunderationer



" Kärleken är en allvarlig sinnessjukdom."

Platon




Att försöka duger inte alltid.

Jag försöker få mamma att bli mer positiv till att skaffa en fyrbent varelse, (även kallad hund) som jag sedan tar med mig då när jag flyttar ut.

Så jag berättade lite mer detaljrikt om en annons jag sett på blocket och att jag kärat ner mig totalt i denna hund.
Detta får jag som svar;

Jag hoppas att du blir KÄR i en tvåbent varelse. De kan vara lättare att rasta, när man inte behöver någon plastpåse med sig. Kan ta dem med på affärer och liknande.

Attans.


En händelserik Körlektion.

Denna körlektion var lite smått spännande.
Inte nog med att jag var mer trött än Trötter i de sju dvärgarna, utan idag började en mer seriös stadskörnning.
Jisses var väl min första tanke, och nu när jag kollar tebax, så hade jag nog all rätt till den också.


Första kilometern gick helt okej.

Sen lyckas jag bland annat sitta och prata för mig själv utan att läraren besvarar mina frågor, vilket leder till en lite mer pinsam stämning.

Efter detta lyckas jag skrapa bilen mot en trottoarkant, vågade inte ens se om det blev något märke eller liknande.

När jag ska svänga på huvudled så får en äldre man hips vips spader i en annan bil, och gestikulerar med armarna och huvudet att jag är ett pucko. Ni vet den där rörelsen då man snurrar fingret runt ena halvan av ansiktet. Tack för den du, jag lyder ju mest bara order, om det nu inte kom fram riktigt klart efter den stora texten på bilen där det stod Roberts Trafikskola, samt skylten "övningskör" på bakluckan.

Efter jag parkerat bilen så får jag också i uppdrag av läraren att ringa till hans granne och gratta han på födelsedagen. Han blev något chockad, speciellt eftersom han inte har någon aning om vem jag är, stackarn.

Kyliga promenader.

Åh, vad smått kyliga promenader är mysiga, speciellt om man har antingen musik eller sällskap med sig.

Det tog nästan emot att gå in igen.

Vad man tror vs. verkligheten.

Jag var på en arbetsintervju för några dagar sen.
Där berättade rekryteraren hur denna hade föreställt sig hur jag skulle se ut, genom mina mail.
Jag skulle vara blond och kort.

Men till hennes förvåning var jag lång och mörk.

Tänka sig hur man kan få en syn om hur andra ser ut och är före man träffat dem, bara av att läsa några enkla mail.

Oläst mejl

Kom just hem och skulle läsa mina mejl, jag brukar inte få så många vettiga, mest från olika företag som vill pracka på massa onödiga (men ack så snygga!) saker.

Men idag hade jag ett oläst mejl från mamma;

"HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Varär du??????????????????????????? Svara!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"



Haha, det är inte alltid bara bra att mammsen lärt sig datorer. ;-)

Ett varmt ord.

Tänk vad man kan använda ordet "varmt" för att beskriva saker.

Som att stämningen känns varm och trygg.

Något så enkelt som att plattan är varm eller att det är varmt utomhus.

Kanske att ljuset från den röda lampan känns varmt och mjukt.

.. eller att jag blir alldeles varm inombords när vi rör vid varandra.

En underbar låt och en vacker dans.

John Mayer - Dreaming with a broken heart

When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
You roll outta bed and down on your knees
And for the moment you can hardly breathe
Wondering was she really here?
Is she standing in my room?
No she's not, 'cause she's gone, gone, gone, gone, gone....

When you're dreaming with a broken heart
The giving up is the hardest part
She takes you in with her crying eyes
Then all at once you have to say goodbye
Wondering could you stay my love?
Will you wake up by my side?
No she can't, 'cause she's gone, gone, gone, gone, gone....

Now do i have to fall asleep with roses in my hands
Do i have to fall asleep with roses in my hands?
Do i have to fall asleep with roses in my hands?
Do i have to fall asleep with roses in my , roses in my hands?

Would you get them if i did?
No you won't, 'cause you're gone, gone, gone, gone, gone....
When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part



Bland de finare komplimanger..

Denna komplimang (?) fick jag igår, och jag måste säga att den var lite smårar ändå;

"Om du vore en lampa så skulle du lysa upp rummet lika mycket på alla ställen.."

;-)

Surt och svettigt

Inte så mysig rubrik kanske, men det var så det kändes inatt.
Jobbade på pentryt.

Man lär sig verkligen vilka som är allmänt otrevliga och vilka som är genuint rara människor.

Den sistnämnda kategorin är helt underbar, leenden och ordet "tack så mycket" känns som en underbar mjuk, varm jacka på en vinterdag.

Den första kategorin är inte alls så fin. Finns det något värre än när man möts av "fuck you-finger", arga/sura miner/handlingar, otrevliga påhopp och skäll och hot för något man inte gjort?

Det som är bland det värsta, är när någon bekant som inte ens försöker vara det minsta snäll eller trevlig i "verkligheten" mot en, men tror ändå att man offrar allt bara för att kunna hjälpa just han/hon. De måste verkligen inse att det inte alltid handlar om dem.

RSS 2.0