Jennifer

Jag är faktiskt lite chockad och besviken på "den värld vi lever i".
Stod i kön till Pentryt igår. Först inget speciellt med det. En liten bit bakom mig stod en gammal klasskompis.
Han har väl alltid tyckt att han varit för cool för att prata med mig, så jag kan ju knappast säga att vi var bästa vänner eller så. Men efter ett tag så tar en som står bredvid han, tag i hans huvud och slår han hårt mot fönstret upprepade gånger och ger han knytnävslag.
Sen skriker den förra klasskompisens vän:
"-Slå han mot fönstret så hårt att han åker igenom!".
Och det var alltså hans kompis som skriker detta?!?!
Medans detta pågår så gör inte någon runt omkring något, inget alls.
Jag försöker stoppa han, men det var väldigt lönlöst eftersom jag har noll muskler.
Efter någon minut så kommer polisen och frågar vad de håller på med och säger att den som slog, ska komma på sidan och prata lite, eller något sånt.
Sedan när jag kollade tillbaka på dem några sekunder senare, så står polisen och skrattar med han.
Kan ni inte hålla med om att det ändå är rätt sjukt att någon blir slagen, och ingen bryr sig?
Är det att de flesta blivit för toleranta när det kommer till bråk och fylla som är i samma sammanhang (?), när de går ut?

Appropå fylla.
Jag har de senaste helgerna försökt vara nykter, en del gånger har jag varit helnykter och någongång tagit någon/några öl.
Och jag måste nästan säga att jag tycker synd om de som ändå är nykterister som måste förklara sig så ofta. Folk frågar varför man inte dricker, och om man ber om en tjänst från en kompis när man behöver hjälp med något så får man bara detta om man dricker, och det tjatas hit och dit om man ska ta den där burken, flaskan eller shoten. Man känner sig riktigt som en tönt när man ska försöka försvara sig hela tiden, för att man kanske inte dricker den kvällen.
Är inte det lite fel? De som är nykterister, de är ju ändå riktigt duktiga som kan gå ut och ändå ha lika kul som andra, de behöver inget som gör så att det vågar göra ditt eller datt, eller vad de nu kan tänkas vara. Och att de inte bryr sig vad andra tycker, är väl rätt bra?
Jag kan knappast kvalificera mig som en "nykterist". Och jag bryr mig om vad folk tycker om mig, och det är lite jobbigt i längden, för att då känns det som man vill dricka för att de inte ska tycka att man är tråkig, trist, eller liknande.
Jag har inte druckit på grund av olika skäl, bland annat eftersom jag mår så fruktansvärt dåligt dagen efter, och då kan jag inte alltid tycka att det är värt det. Då spelar det inte heller nästan någon roll hur mycket jag dricker, eller hur lite. Migrän är aldrig najs, även fast man haft det sjukt roligt kvällen före, då alkohol var med i bilden.
Men jag har också mått dåligt de gånger jag gått ut pga olika orsaker, så då har det inte suttit så bra med alkohol, och detta är varför jag inte druckit de senaste gångerna. (mitt obefintliga max-ätande kan också intyga detta, eftersom jag annars älskar maxmat!)
Jag måste dock säga att jag är impad av de som är nykterister och inte bryr sig om vad omgivningen tycker, för tro mig, det känns lite surt när man lixom vill räknas "in i gänget" av dem som ska gå ut, sen så säger dem att man är tråkig eller liknande, bara för att man inte druckit, och man börjar då smått känna sig utanför mer och mer. Men jag lovar, man kan ha roligt på krogen utan alkohol.
Men jag måste också säga att jag tycker det är helt okej att folk frågar en varför man inte dricker, för det förstår jag. Men när det ska tjatas, så känns det lite fel, eftersom man ändå är nykter den kvällen av en orsak. Även fast jag mått lite halvdåligt när jag gått ut, så har jag gått ut på grund av att jag tycker det är roligt att träffa folk och dansa och detta tycker jag man kan göra i både nyktert och onyktert tillstånd.