Jennifer

Ihelgen har det varit en hel del shoppande, bland annat på IKEA.
Vi tänkte att det skulle vara ganska passande sådär inför flytten och då fick jag lite födelsedagspresenter i samma veva, var ju inte så dumt må jag säga. :]

Vi for tidigt på morgonen, runt sju ungefär.
Väl framme i Haparanda så hade inte IKEA öppnat än och det var tomt på parkeringen, så vi passade på att fara till gallerian "på gränsen" för att fördriva lite tid. Först hade vi tänkt hitta en parkeringsplats där, så mamma går och ska fråga en person som stod vid dessa platser då. I samma sekund som mamma frågar "-Vet du om man kan stå här med bilen?" så viftar människan med händerna och springer därifrån. Haha, det var så komiskt. Såg lite ut som att mamma hade skrämt iväg den stackars finländarn.

Vi gick ett varv på gallerian, hittade inget, så vi for tebax till IKEA lite före 10-tiden, då de egentligen skulle öppna.
När vi kom tebax så var det fullt med parkerade bilar, inom loppet på alltså typ en kvart hade det blivit kö, där går det snabbt kan man lugnt säga!

Efter några timmar av intensiv-shoppande så tog vi en paus och käkade de berömda IKEA-köttbullarna. Vi satt i oss i ett hörn, som sedan visade sig vara några steg ifrån rökrummet. Haha, alltså det där rökrummet är ju ett mysterium i sig. Medans man satt och åt så hann det bli galet lång kö in till rökrummet, och när folk väl kom in så tände de sin cigarett och stod oftast sedan och kollade in i väggen/taket/golvet. Det var så packat med folk, och vi skandinavier (nu drar jag alla över en kant bara, ursäkta!) brukar ju som inte vara sådär galet sociala, så när de kom in och trängdes med alla andra främlingar så stod de bara där och försökte att varken låta eller kolla på någon. Det såg då himlarns komiskt ut, speciellt när det var på ett sådant litet utrymme och vi vet ju hur svårt det där är när man sitter i en buss, att försöka att inte kolla på någon.

När vi skulle ta oss hem efter detta shoppingäventyr så började vi lasta bilen. Efter ett x antal saker, så började bilen bli mer och mer full (av saker).
Folk kom till och med förbi oss och skulle se på där vi stod och försöke lasta in alla våra varor i våran kära (eller icke kära) scoda. Några minuter senare kunde vi konstatera att det inte rymdes med alla saker, så vi fick gå tillbaka med två tavlor (och ni vet ju hur tunna de egentligen oftast är), haha.
Några personer ställde sig bredvid oss med deras bil, och helt plötsligt tar de fram kameran och fyra av dem ställer sig fint på rad vid deras släp. Men sekunder senare ser jag hur personen bakom kameran vinklar kameran och tar ett kort på våran fulllastade bil istället, haha.

Vägen hem blev en spännande resa, speciellt eftersom vi hade galet långa kartonger bredvid våra huvuden, och även över oss, så vi fick sitta minst sagt krokigt. Råkade förövrigt göra så att backspegeln flög iväg när jag skulle rymmas med en till kartong, haha, så den satt jag och höll istället, det var däremot inte lyckat. När vi skulle säga något till den andre så fick man kika fram bland kartongerna. Värmen funkade inte heller, så vi satt där bland kartongerna och frös, däremot så har rumpvärmaren aldrig varit så uppskattad i dessa tider som just då! Haha, finurligt var det iallafall!