Äventyret fortsätter sannerligen..

Apropå det här med roliga filurer, det verkar bara fortsätta.

I torsdags träffade jag på en väldigt (notera:väldigt) pratglad filur när jag var och handlade.Han pratade om sina barnbarn, köer, påsk, var skeptisk till jesus & co, noterade bland annat att jag hade nästan bara köpt grönsaker och att jag inte skulle ”behöva” göra det. Aldrig har det varit så intressant att stå i en coop-kö må jagt säga.


Jag har rätt mycket att hinna med idag, men började dagen med en prommis. När vi skulle gå ut så träffar vi på en kvinna. Hon börjar först att kolla kärt på Agassi, och säger sedan "ååh, en sådana hundar har jag alltid tyckt extra mycket om". Vi pratar en liten stund om shetlands sheepdogs och sedan börjar hon endast prata mot Agassi. Hon säger då att ifall hon hade han för en liten stund så skulle hon kidnappa honom och aldrig släppa taget. Jag ler lite och hoppas innerligt att hon skämtar, men hon ser dödsallvarlig ut. Efter en liten stund då hon klappat honom less så säger hon sedan att ifall jag behöver någon hundvakt någon gång, så finns hon där.

Sedan fortsätter vi promenaden och under 10minuter så går vi framför en man. När jag väntar en stund på att Agassi ska lukta klart på en sten så hinner han ikapp och börjar prata (mannen alltså, inte hunden). Han börjar med att säga att en släkting till han har haft en likadan hund. Sedan fortsätter han berätta varför han är i Piteå, vars han kommer ifrån, om hans bror som blivit sjuk, om vädret, och om Piteå som stad. Jag vet ärligt talat inte hur länge vi stod där och hur mycket jag fått reda på om han och hans brors livshistoria, men att en prommis som var tänkt skulle gå på ett kick, tog lite längre tid än väntat.


Förövrigt så var jag och Thomas och badade på Pite havsbad i söndags. Lite nostalgiskt sådär, vet inte hur längesedan det var sen sist. Något som däremot var väldigt påtagligt var hur lite energi man hade jämfört med tidigare. Då sprang man ju upp och ner för trapporna konstant i flera timmar, men nu var det lite mer att man försökte göra så mycket som möjligt varje gång man gick uppför trapporna. När vi behövde en liten paus från åkandet så hoppade vi in i ångbastun, den där mixade. Före vi skulle börja dra oss hemåt så sprang jag in på toan och Thomas sa att han skulle vänta i bastun medans. Sedan då jag ska gå tebax till ångbastun och hämta honom så såg jag knappt något när jag går in. Jag sätter mig där vi satt bredvid en lång man, som jag trodde var Thomas. Jag satt mig ju ändå kompisnära kanske ska tilläggas. Han harklade lite och jag sa något i stil med att "är du sjuk?". Då jag inte såg några ögon i all ånga så såg jag bara att hans huvud tittade mot mitt håll utan att han svarade. Då förstod jag. Lite awkward sådär blev det innan jag diskret vandrade ut.

Förresten så har jag slut internet hemma nu och min TV dog precis när jag låg och tittade igårkväll. Helt underligt, snacka om att jag blev förvånad. Den bara blev mörk och vägrade funka igen. Så nu känner jag mig väldigt omodern, ingen tv, ingen tillgång till internet och har en gammal skruttig mobiltelefon som verkar ha sina mindre bra stunder.

Nä, nu sitter jag på bibblan och ska göra lite företagsgrejs, hoppas ni får en fin dag!
Här vankas det grillat ikväll (inte på bibblan däremot), ska bli gott!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0