Jennifer

Det har varit rätt mycket på sistone, men det är bara härligt. Än så länge känns det så overkligt, att jag stiger upp på morgonen och far till en lokal i Öjebyn och pysslar med något som jag genom skolan lärt mig. Sedan kan jag fara hem eller till en kompis och leva på som vanligt. Att jag lixom kan kalla det för jobb nu för minst ett år framöver, det känns så spännande. Ska bara få lite mer koll på all pappersarbete hit och dit, men förhoppningsvis kommer det också till slut!

Var och kollade på en lägenhet idag, den var hur fin som helst. Dock var jag trea på den, men ändå, man kan ju alltid drömma sig bort.

Jag tycker att det är rätt intressant hur vi människor ibland funkar. Hur vanor och inlärning påverkar hur vi uppfattar saker och ting. Te.x. går jag hemåt från något hus i andra delen av stan och jag vet att jag alltid lyckas göra illa mig på en taggig sak som ligger på vägen på ett visst ställe, så kommer jag ihåg att det kommer göra ont om jag kliver på denna, och på grund av detta gör jag allt för att undvika att det ska hända igen. Det var bara egentligen en urdålig metafor, men ni kanske förstår hur jag tänker? Vanan gör beteendet. Ska jag helt plötsligt lära mig att laga mat på ett nytt sätt så tycker jag att det är jobbigt för att det är något nytt, och inte för att det är jobbigt att laga mat. Nä, jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta, men vanor kan faktiskt hjälpa en att inte alltid få så höga förväntningar på vissa annorlunda och främmande saker. Man lixom kan vara tillfreds med att vanan oftast ändå kommer finnas där oavsett. Lite som en livlina som man alltid kan luta sig bak på. Såvida nu inte själva vanan försvinner på grund av det nya och främmande visar sig vara roligare än vad man först trott. Men då är det ju bara positivt. Nä, nu ska jag sluta flumma.

.. Men apropå alla vanor, så bestämde jag mig för att bryta vanan genom att ta och göra en chokladkaka. Eller nja, det kanske inte var därför.. men gott var det. Två flugor (förlåt!) i en smäll. Lite ont i magen såhär efter allt lyxande (trots att det såklart var mjölkfritt!) men ibland är det allt värt det. Tur att det inte händer så ofta så man får en anledning till lite vardagslyx. :)

Annars så lunkar, eller snarare, hoppar det på här. Dock inte bokstavligt, för i bloggen ekar det rätt tomt som vilken dag som helst.
Förresten så har jag ett sådant träningssug. Jag trodde inte jag skulle säga det, men jag rent utav längtar efter att få träna lite. Mest för att man ibland känner att man kan bli så rastlös trots att man egentligen borde vara trött efter en lång dag, ni vet sådan där ouppskattad energi? Måste göra något åt detta, tror jag får försöka boka in ett träningspass med Sandra, hon har koll på allt hurtigt och sådant finemang! :)

Nu fattar jag förresten varför alla kommentarer inte visats, men nu har jag lyckats få fram dem igen så jag kan svara, yey! :)

Den här aftonen blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, men vad tusan. Ibland (läs: ofta) blir det helt enkelt bara inte det.

Nåja, snart är det ett nytt år med nya förväntningar och nya äventyr!

2010 har varit ett spännande år. Början av 2010 spenderades i Egypten med Sandra, sedan innehöll året en flytt till en annan lägenhet i Umeå, plugg, härliga människor, bestämt mig för att ta en paus från universitetet, hängt med på bal, tågluffat genom Östeuropa med Karin, bott hos min bror och hans familj, träffat trevliga stockholmare, läst till Frisk & skönhetsterapeut, fått ett till systerdottersbarn, fått en brorsdotter och startat ett eget företag. Lite bildbevis på det hela (måste bli bättre på att ta kort det följande året som kommer);


Nyårsafton i Egypten

Tvistelägenheten

Paltfesten

När vi var hejaklack åt suveräna Lisa


Bytte hårfärger som andra byter kläder.

Kefalonia

Rumänien

Polen

Med Filip

Hoppas ni får ett alldeles suveränt gott nytt år hörreni! :)

(Agge tar sovmorgon)

.. så längtar jag ändå efter solen och värmen.

Hallå där hörrni!
Det lyckas alltid gå ett tag mellan gångerna jag skriver.
Jag hoppas att det är okej att jag skyller på att det är så mycket att göra nu, för det är det faktiskt.
Känns skönt att vara hemma igen, jag ser däremot framemot att ha en egen lägenhet igen.
Äntligen är vi klara med utbildningen, det har varit bland det svåraste och jobbigaste jag gjort, samtidigt som jag är så glad att jag ändå gått igenom det, då jag kommer fortsätta på samma spår.
-

Har inte berättat något om detta tidigare, mest för att jag varit nervös att det inte ska bli av eller dylikt. Men nu hoppas jag på det, då kontraktet är klart.

Jag ska då öppna eget, här i Piteå.
Det är en salong, där jag kommer jobba med det mesta som vi pysslade med på utbildningen.

En liten lista:

Rygg & Nackmassage 25min - 250:-,

Helkroppsmassage 1h - 470:-,

Fotvård (pedikyr) 350:-,

Manikyr 290:-,

Vaxning ½ armar/ben - 360:-,

Vaxning 1/1 armar/ben - 450:- m. bikinilinje 550:-,

Make up Dag- 200kr, Kväll- 350:-, Brud-400:-,

Brynplockning 120:-,

Frans&Brynfärg inklusive brynplock -250:- (Frans-150kr, Bryn-130kr)

Klassisk Ansiktsbehandling (rengöring, peeling, ånga, portömning, ansiktsmassage, ansiktsmask, ansiktskräm, brynplock) 540:-,

Portömning (utan massage) 450:-,

Lätt Ansiktsbehandling (utan portömning & massage) 360:-,

Valfri ansiktsbehandling + AHA-syra -behandling +150:-,

Manuellt Ansiktslyft 290:-,

Ögonfransförlängning 400:- (fylla på 240kr),

Ögonfranspermanent 400:-,

Ansikts/fotzonterapi – 350:-

-
Det känns galet spännande, samtidigt som det är lika nervöst.
Det är så mycket som bör fixas och donas innan jag kan börja jobba helt. Men det är bara att sätta igång nu, då det är tänkt att jag ska börja med alla behandlingar i januari.

Salongen är belägen i Öjebyn, vid badhuset, i ett hus med en frisörsalong.

Nu är det sista "riktiga" veckan på utbildningen. Jag önskar att jag kunde säga något i stil med att det känns himlarns trist, men det gör det inte. Jag är så glad och förväntansfull över vad som händer härnäst, framtiden är lite oklar än så länge, och det känns riktigt härligt för en gångs skull.

Jag går runt med en jobbig och nervös känsla i magen inför veckan, då vi ska ha våra slutprov. Förhoppningsvis ska jag inte klanta till det alldeles.. hoppas jag. Nu vill jag bara att det ska vara avklarat, helst idag, nu. Som tur är har jag någon att ladda upp med, den andra tjejen i utbildningen.
Veckan kommer bestå av minst 5 praktiska prov, samt 2 större skriftliga prov.

Längtar lite till nära och kära i Piteå, som tur är har jag fått bo hos min bror och hans familj och fått umgås med dem.

Jag ser framemot att återgå till någon slags vanlig vardag, då man kan styra dagarna mer, än vad det gått att göra de senaste veckorna.

Förresten så har det varit småtokigt väder här på sistone. Snöar rikligt nästan varje dag, hela dagen, och är rätt rått (snygg ordvalskombo) och kallt. Svårt att lixom klä sig vettigt när man inte har så stor garderob att röra sig med, men lite småtur att "skolan" är i en liten fjuttig och alldeles varm lokal.

Jojustdeja, har kanske glömt att berätta här att jag råkade dränka min följeslagare, htc:n i ananasjuice. Hade min matlåda i påsen, som råkade läka, och hips vips så låg mobilen olämpligt bredvid. Inte särskilt lägligt, men som min bror sa, när skulle det egentligen kunna vara det?

Hoppas ni får en alldeles mysig advent!

Här händer det inte så mycket nytt förutom alla underliga skolhändelser. Umgås med lite vänner och med Jonas, Ullis och Filip. Det är ungefär det.

Men apropå underliga skolhändelser, har varit så galet klumpig på sistone. Pysslade på med behandlingar förra helgen och hade just masserat en stereotypiskt tuff mc-man. Skulle börja med fotvård och när jag ska sätta på skalpellen så hinner jag tänka att "det här går ju himlarns bra, tur att jag lärt mig hur man gör". Happ. Tji fick jag, råkade skära mig själv i två fingrar och började blö som aldrig förr. Jag var lite sådär för optimistisk och tänkte att det bara mest var blod och att det nog inte skulle bli så allvarligt. Droppade lite aliminium i såret och tog på mig plasthandskar som vanligt och började med fotvården, då jag inte fick gå ifrån för läraren. Som tur var så blundade den här mannen under största delen av behandlingen, för det hade nog inte varit så himlarns trevligt att se en handske full med blod hålla på med ens fötter. Nåja, efter vi är klara för dagen så tänkte jag inte så mycket mer på det. Inte förrän dagen efter. Ulrika övertalade mig att fara till akuten och kolla upp om det ändå kanske behövde sys något, då det var ganska djupt och öppet. Får höra flertalet gånger av sköterskorna att jag "minnsan skulle farit direkt inom 6timmar efter jag skar mig, för att sy". Efter min bror snällt skjutsat mig till läkaren fick jag antibiotika och lite plåster att köpa, så det var inte så mycket mer än det. Lite surt bara då vi har mest praktiska lektioner, haha. Man använder de där sablarns fingrarna mer i vardagliga sysslor än man kan tro. De gör någon nytta trots allt.

Förresten så måste jag bara inflika en liten händelse på apoteket. Jag skyndade mig dit för att Jonas satt ute i bilen och väntade, vilket gjorde att jag ungefär småsprang. Sedan när jag börjar närma mig apoteket så märker jag att en kvinna kollar på mig och börjar göra samma sak. Jag hann inte tänka så mycket mer på det, utan fortsätter att spurta dit. Sedan ser jag hur hon alltmer ökar takten och försöker springa om mig. När jag ska höja handen för att trycka på den gröna "receptkö-knappen" så ser jag i slow-motion hur hon helt seriöst hoppar fram och landar precis framför mig medans hon sträcker upp ena handen för att hinna trycka på knappen före mig. Hon lyckades. Haha, jag blev så häpen! Speciellt efteråt, då hon landade precis framför mig och på golvet under kölappsmaskinen. Hon måste ha varit galet stressad för att tävla om den där köplatsen. En väldigt spännande syn!

En annan dag så hade vi haft en lång och seg skoldag med en och annan skum händelse. Jag gick förbi centrum efter skolan för att passa på att handla lite tills nästa buss skulle gå, då vi alltid brukar få sluta precis då min buss gått. Efter shoppingen på coop så börjar jag lunka med min sablarns påse till bussen. Väl där i regnet så kommer den där bussen aldrig och efter tjugo minuter så ger jag upp och börjar lunka till en annan busshållplats för att ta den segare bussen. Före jag tagit mig dit så går helt plötsligt handtagen på påsen sönder och den ramlar med allt i. Typiskt. Efter ett tag då jag lyckats plocka upp alla matvaror och trängt mig på den proppfulla bussen och försökt hitta en plats, hinner jag andas ut för en liten stund. När jag däremot ska vandra från busshållplatsen till huset så ramlar jag med den där påsen i en lerpöl och för att ställa mig upp så tar jag i med lite kraft.. och ramlar ännu mer. Inte en ösig dag må jag säga!

Ja, ibland är livet allt finurligt. :)

Nu ropar Filip på mig för att vi ska äta kladdkaka, inte illa!

Den här helgen har varit väldigt lugn då jag varit sjuk, men samtidigt är jag fortfarande så himlarns trött, jisses!
Det är några smått hurtiga veckor som väntar, då vi även går skola/jobbar på hela lördagarna, vilket kommer bli rätt intensivt och för att inte tala om alla prov som väntar oss. Men nu är det däremot inte länge kvar av utbildningen, 4 veckor om allt går som det ska.

Det är så skönt att kunna få bo här hos Jonas, Ullis & Filip, så boendesituationen har varit finemang vilket har underlättat under dessa veckor! Det är också så trevligt att umgås på ett sådant vardagligt sätt som man kanske inte hinner med att göra när vi annars träffas så sällan.

Utbildningen är lite både och. De flesta ämnen har varit intressanta och spännande, men det är väl det runtomkring kursen som varit sådär och ibland väldigt underligt. Jag tror däremot att man lär sig av allt, och efter detta så är man säkert några erfarenheter rikare.

De två senaste veckorna har vi i våran utbildning varit tillsammans med några från en annan, vilket har varit väldigt roligt då man fått träffa lite mer folk och kunnat prata med dem om allt och inget. Skönt också att kunna utbyta tankar och frågor om skolan och framtiden.

Tänkte väl att jag skriver någon rad eller två, när det annars är så tyst här. :)
Jag hoppas ni har det bra och att vi syns snart!

Vi sitter här och lyssnar och dansar till lite barnsånger, snacka om nostalgi!

Gah. Ibland är det ett väldigt användbart ord, just för att det säger så mycket och samtidigt så lite på samma gång.

Om det hade varit i riktiga livet så hade jag nog bara använt mig utav en djup suck. Det är det enda som är nog passande för en dag som denna.

Hade just skrivit ett långt inlägg med en massa dyster text men bestämde mig för att radera det mesta. Jag är ju trots allt inte dyster, hela tiden. ;)

Nä, -positiva tankar hitåt, genast!-.
(Det är tur att man har familj och vänner som får en att tänka på annat!)

Igelkottar är bland det sötaste jag vet, vet inte varför men jag blir alltid så glad när jag ser en.

Jag var superpeppad när jag vaknade på att ha en härlig ledig fredag, med en massa trevligt att hitta på. Ledig är jag fortfarande men efter en kort stunds av prat med en otrevlig filur var all energi som bortblåst. Tänk att något sånt litet kan göra så mycket.

Igårkväll var jag barnvakt åt rara Filip. Det gick finemang, vi bakade lite gott och mumsade i oss det fort också, och hade lite lördagsmys framför tv:n.

Senare under natten då Filip hade somnat för flera timmar sedan, så tänkte jag att jag gör en någorlunda tidig kväll för att jag skulle upp idag och plugga som aldrig förr. Jag lägger mig i sängen och är nära på att slumra till. Runt 23 så ringer det helt plötsligt i telefonen, ett nummer som jag inte sett förut. Jag svarar och det enda jag hör är andetag.
Personen som ringde säger ingenting och jag lägger på till slut.

Kanske ska säga att jag hatar verkligen när folk tjuvringer, samma med när någon tjuvplingar på dörren, jag tycker det är så galet obehagligt. Kanske ska berätta också att jag inte tyckte om att leka kurregömma när jag var mindre, då jag blev så galet rädd av att bara gömma mig, haha.

Nåja, jag ringde Thomas och pratade lite med honom och han kollade upp numret, dock fanns det varken med på eniro eller hitta.se, så något klokare blev jag inte. När jag sedan ringde upp så visade det sig att det var avstängt, så det kan säket ha varit någon filur som skaffat ett kort för att tjuvringa. Det var dock ingen höjdare för jag låg och stirrade på en öppen dörr tills Jonas & Ullis kommit hem, men då somnade jag snabbt.

Tänkte byta nummer också, har varit en del underliga typer som ringt sen jag hade en annons om att jag vill hyra ett studentboende före jag flyttade till Umeå.

Nä, nu ska jag passa på att slösurfa en liten stund tills jag måste börja med allvaret (anatomi och en massa teoretiska bruksanvisningar för vissa behandlingar).

Ibland förundras jag över hur extremt naivt positiv jag kan vara vissa gånger, trots att jag har alla odds emot mig.

Att jag aldrig lär mig!

När jag väl hittar tebax till bloggen så blir det några inlägg som ni kanske ser, tills nästa lucka. Det här med kontinuerlig uppdatering verkar inte riktigt vara min grej, haha. :)
-
Utbildningen är väldigt spännande med en massa att hinna med.
På skolan har vi den här veckan pysslat med bland annat anatomi (viktigt men inte ösigt må jag säga), lackning, handmassage, ögonfransförlängning, handduksteknik, nagelkonst, studiebesök och en hel del till. Väldigt roligt!
Vi är bara två stycken just nu (vi blir snart fler) vilket är rätt skönt ändå, då vi får hjälp direkt när vi behöver det. Vi var och skulle inhandla lite viktiga stuff som man ska använda sig utav för att öva vissa behandlingar hemma, och det var inte billigt någonstans, jisses. Det känns dock rätt kul att kunna ha hemma de material man ändå behöver efter utbildningen är slut.

Bjuder på en halvsuddig bild så länge;

Gosiga Filip!

Vill visa er en text som jag tycker var himlarns bra och rätt tänkvärd skriven av Pierre Andersson;

"Nykterheten gör dig inte trist

En av fördelarna med att nå en något mognare ålder - jag fyllde 40 i vintras - är att man slutar be om ursäkt. Att man inte bryr sig så mycket om att passa in. Att vissa saker framstår så mycket klarare än tidigare. Du vet hur det är. Kompisgänget eller idrottslaget eller arbetskamraterna ska gå ut och du ska med. Du är den enda som inte dricker och du tänker att nu måste jag se till att inte vara den där tråkiga nykteristen som alla tror att jag är.

Skit i det. Jag vet inte om du är tråkig eller inte, men om du är det så beror det i alla fall inte på att du är nykter. Tvärftom är det påfallande ofta så att folk blir outhärdligt tråkiga av att dricka.
Vi som inte dricker tenderar att lägga på oss själva en massa regler och förmaningar. Vi är livrädda att moralisera. Som om det är vårt icke-drickande som är problemet.

Jag har träffat Doreen Månsson vid ett par tillfällen. Programledaren, du vet. Hon har en alldeles självklar och öppen inställing till sin egen nykterhet."Det smakar fönsterputs", brukar hon säga. Det skulle aldrig falla henne in att be om ursäkt. Uppfriskande. Jag dricker inte alkohol. Mest för att jag inte gillar vad den gör med människor. Och för att det smakar fönsterputs. Svårare än så är det inte, och tänk, det gör mig inte ett dugg tråkigare."

-
Som nykterist kan man känna igen sig i mycket av det han skriver. Förutom det där med att vara 40år, det dröjer nog ett tag till. Man ber om ursäkt för att inte klassas in i en stereotyp av den tråkiga nykteristen på festen. Sedan för att inte någon ska tro att man är en tråkig filur, försöker man att göra det till en så liten grej att ingen någonsin skulle kunna tro att man var där och moraliserade, till och med att man går så långt till att be om ursäkt eller gömmer det under någon slags godkänd orsak för varför man valt att inte dricka.

Man vill ha samma chans till att kunna prata och ha roligt som de andra. Nu är det slut med detta. Jag dricker inte för att jag varken tycker om det eller vad det gör med mig och en del andra, om det smakar som fönsterputs vet jag dock inte säkert. ;)

Jag tycker inte sämre om någon som dricker, därför hoppas jag att ni inte tycker sämre om mig som avstår från att dricka. Det är ju bara rättvist.

Jag gillar lakrits men en del gör inte det. Mycket mer än så är det faktiskt inte.